Blottande betraktelser från en vilande stad.

Gaby and the Guns gör på andra skivan något mycket svårt, nämligen att ta med sig något gammalt och smidigt infoga det i modern, ung musik. Den Malmöbaserade kvartetten med Gaby Ryd i spetsen laddar nio låtar med vemod, melankoli och stänk av nostalgi. Debuten Rygg mot Rygg väckte en del uppmärksamhet och här tar man ännu ett steg mot att betitla sig som ett av de intressantaste banden i Sverige just nu.

På bred skånska behandlas vardagliga men brännande ämnen. Just texten hamnar i fokus då arrangemangen är relativt nedtonade, ofta bottnar melodierna i visor med försiktiga stråkar och munspel. Intrycket blir att de verkligen vill vara ärliga, blottlägga hela kroppen. Och genom att berätta närgånget om "Samma gator, samma himmel, samma vänner, samma vimmel" målas bilden av något större upp. Kanske tiden.

Ett typiskt misstag är dock att klamra sig fast för låtarna lite för länge, att unna sig en extra minut. Refrängerna duggar tätt och i flera fall är de inte originella eller starka nog för den kraftiga repetitionen. Exempelvis Änglarna, och "Nu gråter änglarna i kör, de gör det, jag hör det, änglarna gråter, men inget förändrar min sång", om och om igen. Ofta byggs de på klyschor eller ordspråk. Det kan vara effektivt men också lätt överanvänt.