LÅT FÖR LÅT: Imperial State Electric tar oss igenom den senaste plattan

LÅT FÖR LÅT: Imperial State Electric tar oss igenom den senaste plattan

"Tillsammans med en och annan rocksmocka blir detta ytterligare ett helgjutet album från ett av Sveriges bästa band och en av landets bästa låtskrivare."

Emil Viksell golvades lite smått av Imperial State Electrics senaste verk All Through The Night. Så till den grad att han delade ut fem av sex stjärnor. Vi bad bandets frontare Nicke Andersson, med ett kortare inhopp av Tobias Egge och Dolf De Borst, att ta oss igenom plattan – låt för låt. Läs hans historier här nere och lyssna på albumet samtidigt:

1. EMPIRE OF FIRE

– Jag skrev det här riff-infernot när jag var inne i en djup Bloodrock/Blue Öyster Cult-period. En sådan inträffar cirka en gång i månaden. En av väldigt få av mina låtar som har baserats på ett riff. Vår gode vän Fred Estby skrev texten som enligt min tolkning handlar om hur människans ofrånkomliga girighet drar ner en ädel idé i smutsen.

2. ALL THROUGH THE NIGHT

– Klassisk rhythm & blues i Imperial-tappning hela natten lång. Jag brukar ha en ganska klar bild om hur jag vill att en låt ska formas men den här gången var det svårare. På min demo är det bara akustisk gitarr & sång så vi hade lite olika val. Förhoppningsvis valde vi rätt.

3. REMOVE YOUR DOUBT

– Om kakan man inte kan äta och samtidigt ha kvar. Ibland måste man bara ta och bestämma sig. Vår trummis Tomas favoritlåt på skivan. Han tjatade om att den skulle med på förra plattan men blev nedröstad. Den här gången ställde jag mig på hans sida och tillsammans övertygade vi de andra.

4. BREAK IT DOWN

Kent i Sator gav mig en bland-CD med George Jones för en del år sedan. Jag är sedan dess ett stort fan och det vore väl konstigt om det inte satte sina spår i mitt låtskrivande på ett eller annat sätt. Jag kan inte forcera fram en låt i en viss genre så det blir vad det blir. Den här gången ville George fram och det underströk vi genom att fråga Ola Gustafsson om han hade lust att lira lite pedal steel. Jag ville också att det skulle vara en duett typ Parsons/Harris så jag frågade fantastiska Linn Segolson som sa ja.

5. OVER AND OVER AGAIN

Tobias Egge: – Den här låten skrev jag för rätt länge sedan under tiden då jag lirade med mitt andra band The Objects och det började med att jag spelat in ett simpelt trumkomp. Jag är ju själv ingen höjdare på trummor, men ville lära mig hur jag skulle micka upp trummor till demos. Jag tyckte det lät fränt och gjorde en låt av det hela. Min tanke var väl att göra nån slags punkrocklåt 'a la Phil Lynott. Hur jag lyckades lämnar jag till andra att uttala sig om. Men Dolf verkade gilla låten så vi spelade in den. Texten är rätt sjävförklarande, men utgår från min erfarenhet att ens egen vilja till syvende och sist alltid underordnar sig omgivningens vilja.

6. BAD TIMING

– Efter att jag hade gjort en demo på låten så kunde jag inte släppa att riffet påminde mig väldigt mycket om något jag inte kunde sätta fingret på. Jag fick ringa & nynna riffet i telefonen för folk för att se om någon kunde komma på vad det var. Det visade sig vara Kansas som jag inte äger en enda skiva med men som måste ha trängt in sig i mitt huvud genom radion. Det är halva deras riff rakt av så jag blir säkert stämd. Resten av låten låter dock väldigt lite som Kansas.

7. READ ME WRONG

Badfinger var ett av världens bästa band. När jag var klar med den här låten trodde jag att jag hade kanaliserat dem men så var det inte. Det blev något annat. Plattans tredje duett kan man säga. Tjockt med Telecaster-guror på den här för ovanlighetens skull. Texten handlar om självutnämnda människokännare som tyvärr finns lite överallt.

8. GET OFF THE BOO HOO TRAIN

– Den här skulle ha varit med på förra plattan Honk Machine men blev utröstad. Eller nåt. En boogie om att kliva av liptåget. I-landsproblem har vi gott om och man måste ibland påminna sig själv om nästa hållplats. Om någon tvivlar så ligger det till så att Slade är ett världens mest underskattade band.

9. WOULD YOU LIE

– Jag tycker att lögner är fascinerande. Stora som små. En reflektion över både vita och förbannade lögner alltså. Musikaliskt har jag plockat en del från Luther Ingrams Baby Don’t You Weep till den här. Att säga något annat vore att ljuga.

10. NO SLEEPING

Dolf De Borst: Den här härstammar från en viskande demo jag spelade in runt fyra på morgonen. Jag glömde bort den men hittade den några månader senare på min telefon. Inspirerad av att bli farsa, sömnbrist och George Harrison. Jag var på Nya Zeeland när de andra spelade in album-versionen och jag skickade mina bidrag via email. Det var väldigt tillfredställande och lite av en ögonöppnare att från andra sidan jorden höra alla improvisationer och delar som lades till.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA