"Alla vet! Ändå väljer så många av oss att blunda för oförrätten"


"Mass murder soirée for the upper crust

It's not what you want! It's what you must!

Love is dead, all we need is lust

So lie me something I can trust"

And We Should Die Of That Roars senaste singel, Everybody Knows, är en fortsättning på låten Nobody Cares, från förra årets skiva. Nobody Cares föddes ur en vrede över en historieförfalskande norsk film som förnekade att massakern i Srebrenica hade hänt. Hardy, som ligger bakom projektet, är född i förra Jugoslavien och han är, med rätta, fortfarande förbannad.

I linje med en hel rad andra låtar ur And We Should Die Of That Roars katalog handlar Everybody Knows om den mänskliga oförmågan att våga se och på djupet känna alla aspekter av den mänskliga vardagen – inklusive de mindre behagliga. Tillsammans med singeln Nobody Cares (2014) och Blood On Our Hands (2017) utgör Everybody Knows en video-trilogi som blottar sådant människor gärna vill låtsas som att det inte existerar.

– Vi vet. Alla! Alla vet! ALLA VET!!! Men ändå! Ändå väljer så många av oss att blunda för oförrätten, att köra ner huvudet i sanden inför oegentligheter, att tillåta rasism, att legitimera misshandel av vår planet, strunta i pågående etnisk rensning, folkmord, kvinnoförtryck, misogyni, homofobi ... som om det inte ägde rum ... som om det inte angår oss ... men i en värld där Vi inte angår Oss, vad blir kvar av Oss då?, säger Hardy till GAFFA och fortsätter:

– Men Kejsaren är naken och detta är And We Should Die Of That Roars uppdrag – att sjunga tills lungorna förblöder om allt det som ingen vill höra nåt om (inte särskilt lukrativt i termer av affärside och branding men det har ändå aldrig varit mitt incitament för att göra konst, spela och sjunga musik, så är det med det). 

Själva videon till Everybody Knows är annorlunda jämfört med de tidigare två. Nobody Cares var en direkt visualisering av låtens tema och Blood On Our Hands mer av en klassisk performance-video.

– Everybody Knows är en gestaltning av låtens sentiment snarare än dess direkta budskap. Den är mer av en akustisk resonans av dess djupaste känsla, en spegelbild av dess hjärtats innerväggar. Det är viktigt att den konstnärliga inramningen i te upprepar sig. Att den inte fastnar i ett mönster som riskerar att bli en klyscha, säger Hardy.

Vidar Olsson har regisserat det hela. Se premiären här ovanför.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA