Värdelös film – fantastiskt soundtrack

Värdelös film – fantastiskt soundtrack

Sommaren 1998, Tom Hanks försöker rädda en menig, Ben Affleck är oljearbetare i rymden och Truman upptäcker att han befinner sig i en realityshow. Roland Emmerichs bespottade Godzilla lägger miljoner dollar på marknadskampanjen Size Does Matter som exploderar i deras ansikte när filmen floppar. Bara någon månad innan har en filmatisering av en bortglömd 60-talsserie sin invigning på biograferna. Förutom en bullet time-sekvens pre-Matrix så stoltserade filmen framför allt med att ha Matt Le Blanc, Joey från Vänner, i sin första stora filmroll.

LÄS OCKSÅ: Är Sahara Hotnights på väg tillbaka?

Lost In Space kreverade varken hos kritiker eller publik – men filmen fastnade hos mig av en helt annan anledning. Av någon anledning hade den här familjefilmen ett soundtrack med hård och dansant big beat och technomusik, inte minst nyversionen av TV-seriens ledmotiv, utfört av inga mindre än brittiska bandet Apollo 440. Med sina hårda trummar och häftiga hyperspace-snabba gitarriff så kändes den sjukt malplacerad, vilket alltid konfunderat mig. Hur kom det sig att just de fick göra ledmotivet? Så jag frågade dem. Via Facebook. Och grundaren Trevor Gray själv svarade.

– Vi blev tillfrågade av regissören Stephen Hopkins ifall vi ville göra en remix av ett av ledmotiven till Lost In Space av John Williams.

LÄS OCKSÅ: Rappare gripen för våldtäkt

Lost in Space höll i tre säsonger mellan 1965 och 1968. Under de åren komponerade ingen mindre än John Williams, ja, den John Williams (Indiana Jones, Star Wars, Jurassic Park, Hajen, listan kan pågå lika länge som Spielbergs filmografi) två versioner av ledmotivet. Det var den senare, för säsong tre, som fångade Apollo 440:s intresse, även om serien gått dem förbi som kulturkonsumenter. Inte var det av bristande intresse för genren dock.

– Vi visste väldigt lite om TV-serien om jag ska vara ärlig. Men vi älskade idén om rymden och en framtid bortom vår egen när vi växte upp – barn av 60-talet gissar jag! Dessa sci-fi-filmer från 1960- och 70-talet var våra favoriter.

För den som kan sin science fiction vet redan att en av gruppens största hits, Ain’t Talkin’ ’Bout Dub, inleds med en sampling från The Andromeda Strain (1971) – ”Let’s go back to the rock and see it at 440.” En av inspirationerna bakom deras bandnamn. Så när de fick frågan om att göra om ett ledmotiv till en sci-fi-rulle var svaret en no brainer.

– Vi jammade i en dag eller två i studion och skickade regissören resultatet för att kolla att vi stod på samma sida. Den hade tunga gitarrer och stora trummar och vi var lite osäkra på ifall vi hade gått för långt men tänkte, 'what the hell, it's what we do, if he doesn't like it stuff him'. Det visade sig vara raka motsatsen, han ville att den skulle vara tyngre och mer högljudd och gav oss tillåtelse att brassa på så hårt som vi ville – han älskade soundet!

LÄS OCKSÅ: Peter Doherty till Sverige

Så de försvann in i studion igen och ut kom versionen som hörs i eftertexterna till Lost In Space och på albumet Gettin' High On Your Own Supply. Skivbolaget Sony älskade låten så mycket att de föreslog den som singel och till Apollo 440:s egen förvåning blev låten deras största hit i Storbritannien någonsin.

När de blev tillfrågade att medverka i det brittiska musikprogrammet Top Of The Pops, där artister generellt gör sitt bästa att sjunga och spela så uselt osynkat som möjligt till playback, valde Apollo 440 istället att dra till rejält med en liveshow.

– Vi träffar fortfarande människor idag som blev influerade av det framträdandet. 

Vad som var unikt var att de på scenen hade inte bara en utan två trummisar, en keyboardist, en mixare, en vokalist, en gitarrist och en basist. Scenen var packad. Även på den VHS-lackerade inspelningen av programmet på Youtube så är det imponerande att se.

– Vi var inte ute efter att göra någon speciell nöjd när vi spelade in låten – det var bara vi som gjorde vår grej - och vi hade samma inställning när vi spelade in ledmotivet till Charlie’s Angels några år senare.

LÄS OCKSÅ: Rasar på Twitter: "det mest självgoda rövhålet i världen"

Runt millennieskiftet så anlitades Apollo 440 ett flertal gånger för att göra remixer på gamla ledmotiv. Förutom den ovan nämnda gjorde de även sin version av ständigt aktuella Spindelmannen, rättare sagt ledmotivet från den tecknade TV-serien från 1967 – till spelet om nätslungaren som släpptes år 2000. Även om det gått ett par år sedan Apollo 440 senast fick remixuppdrag så finns det ett par drömprojekt kvar som hägrar.

– Vi skulle ha gjort en grym Mission Impossible och Noko (gitarristen, reds. anm.) skulle skära av sina armar för att göra ledmotivet till en Bond-film!

Med tanke på att Tom Cruise vägrar sluta göra MI-filmer så finns ju hoppet alltid kvar. I höst gör Apollo 440 sina första riktiga spelningar i Storbritannien på 17 år. Trevor Gray försäkrar att de självklart kommer spela Lost In Space – men nuförtiden kör de bara med en trummis på scen.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA