Om årets bästa album: "ger fortfarande gåshud"

Om årets bästa album: "ger fortfarande gåshud"

Årets album

  1. Slowgold - Drömmar

När Beth Ditto ställde in sin Way Out West-spelning i somras var Amanda Werne den självskrivna ersättaren. Wernes mjukt proggiga rock gjorde att gråmulna fredagseftermiddagen plötsligt skimrade. Det går inte att värja sig mot en röst som är både skör och mustig, såväl viskande som virvlande. Drömmar innehåller triviala medelklassbetraktelser kring alla som köpt sommarhus och skaffat barn. Men den lilla detaljen rymmer också det stora sammanhanget. Slowgold bottnar så självklart i båda, med sitt märkvärdigt målande språk och sin svävande, nästan andliga musik. Drömmar ger fortfarande gåshud, trots att skivan är snart ett år gammal. 

  1. Hällas - Excerpts From A Future Past

Progrock är verkligen ingen lätt sak, men Hällas gör alla rätt här. Krumeluriga taktbyten och stickspår får aldrig huvudrollen. Arrangemangen är genomtänkta och melodierna urstarka. Hällas hämtar inspiration från väsensskilda artister som Bo Hansson och Iron Maiden, men Tommy Alexanderssons säregna sång ger musiken en unik prägel. Att bandet levererar den osannolika discohiten Star Rider hjälper också till. 

  1. Hurray For The Riff Raff - The Navigator

Latinoswag som påminner om Mink Devilles glansdagar i början på 1980-talet. Alynda Segarras röst är kraftfull och politisk. Artistnamnet är hopplöst. The Navigator är det motsatta. 

  1. Vampire - With Primeval Force 

Intensiv old school-döds med inslag av new wave of british heavy metal. På sin andra skiva lyckas Göteborgarna skapa ett dynamiskt, mångfacetterat verk som tål många intensiva närstudier.

  1. John Maus - Screen Memories

En släpig, monoton synthlåt om amerikansk fotboll? Med galopperande crescendo när vi når Super Bowl? Bara John Maus. Årets mest efterlängtade comeback kändes avslagen till en början, men fascinationen växte avsevärt efterhand. John Maus förvridna universum fortsätter trollbinda. 

  1. Robert Johnson - Morte di Seeburg

Ett instrumentalt soundtrack för en italiensk film som aldrig såg dagens ljus. De taggiga surfgitarrerna är nertonade, istället byggs ett episk och mystiskt filmlandskap upp. Piskor viner och klockor tickar. Robert Johnson går återigen sin egen väg med denna märkliga men värdiga svanesång.

  1. Phoenix.- Ti Amo

När Ti Amo dök upp i början på sommaren insåg jag att saknaden varit betydande. Phoenix genomfranska eskapism skapade luft i mina steg. Ett gnistrande fjäderlätt soundtrack till sommarens ljusaste dagar och nätter. 

  1. Ruby Empress - Empressionism

Ja, det låter ganska exakt likadant som ett mjukpoppigt Tame Impala. Det spelar ingen roll när Ruby Express rullar in med fulländade, tillbakalutat glidande poplåtar för en loj söndagseftermiddag.

  1. Jason Isbell and the 400 Unit - Nashville Sound

Jason Isbell och hans band skapar progressiv country som innehåller såväl ilska som värmen från plockande gitarrer.

  1. Lizette Lizette - Queerbody

Majestätisk synth i Kites anda, men betydligt mer dansant. Elegant attityd. 

  1. Paradise Lost - Medusa
  2. Horisont - About Time
  3. Ariel Pink - Dedicated to Bobby Jameson
  4. Haim - Something To Tell You
  5. Spidergawd - IV.
  6. The Clientele - Music For The Age Of Miracles
  7. BNQT - Volume 1. 
  8. Tennis - Yours Conditionally
  9. Sampha - Process
  10. Der Weg Einer Freiheit - Finisterre 
  11. Aimee Mann - Mentall Illness
  12. Satyricon - Deep Calleth Upon Deep
  13. Moon Duo - Occult Architecture Vol. 1
  14. Tarantula Waltz - Blues as in Bliss
  15. Kamasi Washington – Truth 

Årets låt: Hällas - Star Rider. Hypnotisk rymddisco.

Se övriga låtar:

Årets podcast

  1. Snedtänkt

Kjell Höglund, konstgjorda språk och subkulturen Jämtland... Kalle Lind kan greppa vilket udda ämne som helst och göra det lyssningsvärt och allmänbildande. Det är en superkraft. Härliga gäster som Ina Lundström och Johan Johansson gjorde 2017 till Snedtänkts bästa år någonsin. 

  1. My Dad Wrote A Porno

“Butch The Sunburnt Kid” - kanske det bäst namnet sen Hank Skank i säsong två. Pappaporren fortsätter fascinera och förskräcka. 

  1. Offside 

Oumbärligt för nån som tappat sitt fanatiska fotbollsintresse men ändå vill hänga med i mediadiskussionen en gång i veckan. Väldigt stabil, hög nivå. 

  1. Della Monde 
  2. Bill Simmons Podcast 
  3. DJ 50 Spänn
  4. Så funkar det
  5. Lilla Drevet 
  6. Nörden & Jag
  7. Februaripodden

Årets konsert 

  1. Frida Hyvönen, Way Out West, augusti.
  2. Paradise Lost, Sticky Fingers, september. 
  3. Satyricon, Pustervik, oktober.
  4. Slowgold, Way Out West, augusti.
  5. Horisont, Pustervik, februari. 

Årets film

  1. Blade Runner 2049 (Denis Villeneuve)
  2. Rift (Erlingur Thoroddsen)
  3. The Other Side Of Hope (Aki Kaurismäki)

Årets dans: Erik Saade-dansen i Så Mycket Bättre. 

Årets resor: Budapest, Balkan och Kiruna. Loppislangos, grappaprovning i kloster och fjällbjörk med fjällbror. 

Årets chefredaktör: Daniel Horn. Finns bara en. 

LÄS OCKSÅ: Årets bästa album 2017 – redaktionens val


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA