Roddar sig fram mot galarock – och större scener

Roddar sig fram mot galarock – och större scener

Under våren och sommaren står klubbgig och festivalspelningar på Rome Is Not A Towns schema. Några där hemlighetsstämplar fortfarande sitter kvar. Något som trummisen Caroline Kabat och gitarristen samt sångerskan Kajsa Poidnak verkar peppade på, under en telefonintervju vi gör tillsammans.

– Det är så kul och fint att få ta del av live-delen så pass mycket. Det är trots allt det vi gillar bäst, säger Caroline.

Något annat nytt för dem är vårens galor som de både uppträder och har nomineringar på. Snart ser vi dem på scen när GAFFA-Priset blir en gala i Norrköping, 10 februari.

– Det är lite nytt. Vi har ju aldrig varit på gala tidigare heller. Varken som gäster eller framträdande, berättar Caroline.

Så det är alltså helt nytt? Det kanske är det här livet ni måste börja vänja er vid nu efter all succé.

– Haha! Gala-livet. Nej men faktiskt så känns det spännande att se vad vi kan göra på den typen av scen jämfört med det vi är vana vid, säger Kajsa.

Caroline instämmer.

– Vi är ju vana vid att stå inne på små mörka klubbspelningar. Nu har vi en hel scen att fylla.

I GAFFA-Priset kandiderade de som Årets grupp, Årets liveakt & Årets Pop/Rock.

Är det något ni bryr er om, dessa uppmärksammanden?

– Absolut, det är ju fett att få någon typ av bekräftelse. Målet efter vårt album var dock att få någon riktigt jävla dålig recension, men det har vi inte fått ännu, säger Kajsa.

Haha! En dålig, varför har man det målet?

– Dels så har ju musiken ändå väckt någon form av känsla om man får ett riktigt dåligt betyg. Det är så svårt att veta om det verkligen är genuint med fyra eller fem stjärnor när cirka alla recensioner man läser får samma utdelning. Allt blir mer genuint om det är en stark känsla, vare sig den känslan skulle vara positiv eller negativ.

Under min research inför intervjun går jag igenom vad som tidigare skrivits om gruppen. I en av intervjuerna hävdar journalisten att en jargong inom bandet finns av att de inte vill ta sig själva på så stort allvar.

Det var i och för sig inte ett citat från er utan stod mer mellan raderna. Men stämmer det tycker ni?

– Hm. Alltså, musiken tar vi på allvar. Men vi kanske inte rabblar upp alla de grejer vi fått bekräftelse för, säger Caroline.

– Det där är ju inget vi sagt men man kanske kan uppfatta oss så. Men jag skulle ändå säga att vi tar vår musik på väldigt stort allvar. Jag tror man måste göra det för att orka hålla på.

– Men självdistans överlag är ju något väldigt fint, tillägger Kajsa.

I vårt telefonsamtal kommer även ämnet image upp. Med band som langar indierock är det alltid intressant att höra hur det tänker med idén om hur man ska synas utåt utan att framstå som något kommersiellt.

– Jag tror det handlar om att hitta en plats i sig själv där man inte tänker på hur man upplevs utifrån. Då handlar det inte bara i som band eller rent konstnärligt. I alla situationer finns det ju en mottagare som också sitter på en uppfattning. Där kommer vi tillbaka med grejen om att ta sig själv på för stort allvar. Det kan ju bli jobbigt då, om man tänker för mycket på det, säger Caroline.

Samtidigt menar Kajsa att man kanske ändå måste göra det på något plan.

– Man vill ju ändå ha en känsla utåt sett som speglar det man gör. Är vi peppade på något vill vi ju att andra ska bli det också.

– Men samtidigt, att sätta en image kan ju vara något som mottagaren gör. Snarare än vi själva.

Men de tror att det blir svårt att sätta en image på dem som en helhet, då de ser sig själva som en grupp bestående av olika individer.

– Vi har alla varsin stil och varsitt sätt att prata på. Blir liksom svårt att begränsa eller reglera oss till en enhet, säger Caroline.

Att bandet bär på många olikheter märks även av bland recensenterna, som jämför bandet med allt från Sonic Youth till Teddybears.

– Det är så fint att folk hittar delar av vår helhet på olika ställen. Det finns inte bara ett svar på vad det är vi gör, säger Caroline.

– Speciellt kul när vi blir jämförda med några som man inte alls tänkt tanken på själv. Det är intressant det där, att musik går att tolka på så många olika vis, säger Kajsa.

Men under våren är det alltså turnélivet som är aktuellt för Rome Is Not A Town. En av de större bokningarna är SXSW som håller till i Austin och är en av de största festivalerna inom dess slag.

– Vi jublade i telefon när vi fick reda på det. Känns fett såklart, men den typen av känsla är ju oftast kort så just nu är det väl inget man går och tänker på särskilt mycket, säger Kajsa.

Kommer det bli annorlunda nu när ni turnerar? Med större festivaler, får ni mer hjälp?

– Haha nej, inte direkt. Tror man måste komma riktigt långt för att få dem som gör jobbet åt en, säger Kajsa.

– Men vi gillar ju att rodda, det känns som en del av hela grejen. För mig är det ju inte så jobbigt med turnéer egentligen, jag har inget körkort så jag behöver ju aldrig köra heller.

– Nej precis! Det blir alltid jag och Susanna som får turas om med körningen. Caroline och Emma får liksom sitta där bak och bara ta det lugnt.

Where's The Music sker i Norrköping 9 - 10 februari. Under årets festival sker också GAFFAs första gala med anledning av GAFFA-Priset. Frej Larsson och Joy M'Batha leder galan och Graveyard, Slowgold, Muhammed Faal, Rome Is Not A Town och Rein står för livemusiken! Alla är välkomna till festligheterna och biljetter köps här. Planerar du att gå på Where's The Music eller är du GAFFA-prenumerant så hittar du biljetter till rabatterade priser här.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA