INTERVJU: Minibombastisk landsbygdspop

INTERVJU: Minibombastisk landsbygdspop

För ett tag sedan tog sig ett Göteborgsbryggeri en avstickare och agerade intim spelningslokal. Ett av framträdanden stod Anna Henriksson för. En numera göteborgsbo som sjunger drömska låtar med en elektronisk touch. Med sig, för den perfekta ljudbilden har hon Anton Alvin (Flaws). Vi möts upp på ett ångbåtscafé mitt i den grönskande göteborgsidyllen. 

Varför sitter vi just här?

– Jag tror att jag gillar båtar ganska mycket utan att vilja erkänna det för mig själv, varje gång min pappa är och hälsar på går vi alltid hit och kollar på de här fina båtarna. Jag är inte så himla van vid båtar egentligen, jag tycker det är mysigt här. Jag brukar ganska ofta gå hit på promenader, ibland så klättrar de (matroserna) upp i masterna och tjärar. Det känns väldigt förr-i-tiden och jordnära. Jag är så himla nostalgisk, det hör barndomen in.

Vem är Anna?

– Jag kommer ifrån Västerbotten och så har jag bott i Göteborg sen jag slutade gymnasiet, så i elva år. Jag tänker att jag mer och mer börjar längta tillbaka, typ till Västerbotten men jag vet inte om det är det som har med nostalgin att göra också … samtidigt vill jag inte vara den som drar sig tillbaka, å ”det var bättre förr” och det tycker jag ju verkligen inte. Jag är nog en framtidsmänniska, jag kommer nog inte flytta tillbaka i första taget.

– Jag började på folkhögskola i Mölnlycke – teater, så det var egentligen teater som var mitt driv i början, jag tänkte liksom att jag ville bli skådespelare. Jag tror att det blev lite mycket, jag var väldigt mycket i den där fri-gruppssvängen och det blev väldigt stressigt, allt skulle göras själv, jag jobbade jättemycket för endast några få föreställningar och kom liksom aldrig längre tyckte jag. Musiken är en än kroppsligare upplevelse som ännu mer kan beröra på ett helt annat sätt, för mig i alla fall. Och det låg ändå ganska nära. Jag har alltid sjungit sen jag var barn, med pappa vid pianot och det har varit naturligt.

– Anledning att jag började skriva, skriva min egen musik var nog att jag såg att det var möjligt typ. Jag lyssnade på First Aid Kit väldigt mycket och ”de här kan ju göra sin egen musik, det kanske jag också kan?” och så spelade jag lite improvisationsteater där vi övade väldigt mycket på att göra improviserade sångnummer, musik typ. ”Det här kan ju vara riktigt bra? Så tråkigt att spela upp det enbart en gång”. Ville liksom spara på dem, så jag började skriva ner det.

Varför väljer du att gå solo nu?

– Jag kände att jag ville bestämma, det är jätteroligt att spela i band för att man gör något tillsammans, men de banden jag varit med i var inte riktigt ”mina” heller, det var mer att det var jag som kompade andra, eller gjorde något pålägg … eller det gör jag fortfarande ibland och det är också jättekul. Jag ville liksom ge uttryck för mig själv, för mitt eget skapande … och att jag ville stå längst fram. Jag gillar scenen.

Första solosläppet - Animals

"Idén till låten kom till mig på en av mina skogspromenader. Det var vår och fåglar kvittrade. Jag tänkte på alla coola grejer som djur kan göra. Bävrar bygger aseffektiva dammar och skräddare kan gå på vattnet. Nattfjärilar flyger in i lampor fastän de dör av det. En del av de sakerna gör vi människor också, och andra är helt omöjliga. Vissa av de här djuren jag har skrivit om skulle lika gärna kunna vara människor. Vi är ju djur. We are animals." kan vi läsa i ett pressutskick.

Artikeln fortsätter under låten.

”Musikaliskt låter det lite som att Säkert! har blivit bästis med Robyn.” Inspirationskällor? Vilka utgår du ifrån?

– Det har blivit ganska mycket de här skandinaviska kvinnorna; popkvinnorna, Susanne Sundfør, Ane Brun, Säkert!, Robyn. Och egentligen låter ju de jätteolika, men jag tror att det har varit viktigt för mig att jag kan relatera till dem. Alla spelar ju nån slags pop i olika bemärkelser. Det är väl mest de som är mina inspirationskällor.

Hur skulle du säga att du låter musikaliskt?

– Ja men precis så, haha. Brukar säga – minibombastisk landsbygdspop. Att liksom rösten är sådär nära och ganska skör fast med ganska feta ljud runt omkring. Det var en kompis som sa att det lät som synt-country. Det är väl indiepop också.

– När jag skriver musiken låter det ganska mycket americana typ, eller det var så det började för mig i och med att jag lyssnade på så mycket First Aid Kit och de här blues-sångerskorna men sen så när vi la till de här syntelementen i produktionen så blev det något helt annat, som jag tyckte om väldigt mycket.

På vilket sätt använder du musik som ett uttrycksmedel? Hur textsätter du dina låtar?

– Jag har funderat på det litegrann, men ofta är det väl att jag upptäcker något, ser någonting och sen är det som att jag kommer på något slags tema … det är ofta så att jag försöker rada upp olika grejer … jag tror att det är ett mönster i det jag gör? Att jag räknar upp en massa olika grejer och sen lägger jag det i någon slags poetisk form. Och melodin? Det kan jag inte riktigt svara på, det börjar kanske med en textrad eller nått och sen så hittar jag på nån melodi kring det, jag är nog mer av en textperson.

Lyssna på senaste släppet Birds! Artikeln fortsätter under låten.

Hur ser du på musik som en konstform?

– Vilka svåra frågor, haha? Nu kommer vi in på politik här men särskilt popmusik är väl ganska ”ful” på ett sätt, att det inte går att få pengar … det är mycket lättare att få kommunalt stöd om en spelar jazz till exempelvis än pop … det är ju jättetråkigt att det ses på det sättet.

– Men jag vet inte, jag är ju ingen jazzmusiker, jag har ingen utbildning, jag har bara hållit på. Och det är ju mitt sätt att uttrycka mig på. Det är en konstform som kan trösta så himla mycket. Jag skulle nog ändå säga att det är den första konstformen för mig som jag går till om jag vill förstärka en känsla typ. Jag vill inte relativisera viktigheten av olika konstform eller uttryck här för jag är för mer kultur överhuvudtaget. Men för mig är det en viktig grej, typ när jag är ledsen är det jätteskönt att lyssna på musik.

Hur ser dina tankar ut för framtiden inom musiken?

– Jag vill ut och spela och skriva mer musik, spela mer på scen, vore jättekul att göra lite samarbeten med andra, det vore jättekul att bli bästis med Säkert! haha exempelvis …

Ps. Vill du som vi också uppleva denna minibombastiska landsbygdspop? Bege dig till Skenstafestivalen 11-12 juli, eller gör som Anna själv, åk till Frankrike och England för turné i slutet av september!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA