LISTA: 17 mästerverk till livealbum

LISTA: 17 mästerverk till livealbum

Livealbum är ett svårt format. Det är lätt att det blir platt och inte i närheten av den omvälvande upplevelse som just en konsert kan ge. I många fall kommer de som nån form av samling där enbart höjdpunkterna från en hel turné ljuder ut. Ibland är det en enkel konsert, från början till slut. Här nere har vi samlat några livealbum som sticker ut ur mängden och i alla fall får den här redaktionen på fall. Ingen inbördes ordning, bara bra musik serverad från scen.

Crowded House – Farewell To The World, 2006

Innan Neil Finn, Nick Seymour och Mark Hart för gott låste ytterdörren till Antipodernas mest prominenta popgrupp gjorde de ett sista avsked till sina trogna fans som följt och förälskat sig i dem på grundval av de mest sagolika melodier som hörts på den här sidan Lennon-McCartney – det vill säga någonsin efter The Beatles – och en energisk, inbjudande scenkemi.

I november 1996 stod fler än 100 000 i publiken runt Sydneys berömda operahus och såg dem återförenas med tidigare avhoppade originalmedlemmen och trummisen, den oefterhärmlige Paul Hester. I skenet av dennes tragiska självmord 2005 blev det fanfavoritspäckade albumet och DVD:n med inspelningarna från konserten ett än känslosammare monument över en av tidernas mest hängivet älskade popkombos.

(Tommy Juto)

Daft Punk – Alive 2007

Albumet Human After All nåddes av en hel del rynkade näsor, men det där glömde vi snabbt. Två år senare kom det här livealbumet som krängde in och krämade ur allt det goda Daft Punks låtkatalog består av. Det är som en enda stor trekant mellan Discovery, Homework och Human After All – ett helt gigantiskt publikhav står med hakan nere – och skriker. Palais Omnisports De Paris-Bercy Arena är platsen där den här dansorgien blir till. Orgasmen är total.

(Daniel Horn)

Ramones - It's Alive

Helt komplett. 28 minuter. Det perfekta liveformatet.

(Per Lundberg)

Motörhead - No Sleep 'Til Hammersmith

En av få liveplattor där man verkligen hör hur högt bandet spelar. Felfri låtlista, grymma versioner och ett band på sin absoluta topp. Motörhead har aldrig låtit så här bra.

(Mathias Skeppstedt)

Nirvana - MTV Unplugged In New York

Låtlistan innehåller till hälften covers och otippade Nirvanalåtar. Kurt Cobain valde sina personliga favoriter och framförde dem med hela sin närvaro. Magiskt på flera sätt och vis.

(Karin Lillbroända)

Thin Lizzy – Live And Dangerous

1978 var Thin Lizzy inne i ett magiskt flow. På tre år hade bandet släppt Figthting, Jailbreak, Johnny The Fox och Bad Reputation – fyra skivor som alla är nära nog fullpoängare. Men de hade ett extra ess kvar i rockärmen.

Live And Dangerous fångades de definitiva versionerna av flera redan klassiska låtar; såväl Rosalie som Warriors har en helt annan tyngd här än på studioskivorna. Men skivans klimax kommer i övergången mellan Cowboy Song och The Boys Are Back In Town. Den lilla pausen, publikens urvrål när den magiska, outslitliga megahitten kör igång ... jag får rysningar varje gång trots att jag hört den säkert 1 000 gånger.

Live And Dangerous visar Thin Lizzy i all sin prakt; hårdheten i Massacre, den långsamma melankolin i Still In Love With You, tvillinggitarrerna i Don't Believe A Word ... till och med en hjärndöd riffest som Sha-La-La går rakt in i mitt hjärta. Live And Dangerous är fulländad. Tack Phil.

(Anders Fridh)

The String Cheese Incident - New Year's Eve Concert 1999

Ett jamband från Colorado som kan betraktas som arvtagare till Grateful Dead och Phish. Inspelningar av otaliga konserter har släppts gratis och den mest magiska är ett dokument av en konsert i Portland, nyårsafton 1999. Millenieskiften sker inte varje dag och bandet slog på stort. Fyra timmar bluegrass, psykedelia, jam och covers – bland annat framfördes halva Beatles Abbey Road. Och tio minuter av One Love som inledning på 2000-talet – kunde budskapet varit bättre?

Finns att höra här.

(Jesper Robild)

Bruce Springsteen – Hammersmith Odeon, London ’75

Roy Orbison sjunger Bob Dylan producerat av Phil Spector”, så ville Springsteen själv att Born To Run (1975) skulle låta. Och så blev det. Sedan, efter en 14 månader lång, manisk och nitisk Born To Run-inspelning, tog han sitt E Street Band och drog på turné. 

Hammersmith Odeon-konserten är höjdpunkten på denna grundtanke. En fuktig, fyllig och fläskig vägg av musik. Av en artist som, i alla fall vid denna tidpunkt, skrev mer av episka historiekrönikor än blott poplåtar. Här finns världens bästa låt Backstreets i magisk version. Och den absolut bästa versionen av Greetings From Asbury Park, N.J.-låten For You. Kneel before the Rock King!

(Emil Viksell)

Sondre Lerche - Bootlegs

Norrmannen som tog världen med storm visar på sin första, och enda, liveskiva upp precis allt som finns att uppskatta hos honom. De finurliga texterna, säregna melodierna och såklart sin genuint småkonstiga personlighet. Synd för oss som skulle se honom i Sverige förra året att båda spelningarna ställdes in. Men Bootlegs är ändå mer än nog för att trösta sig tills han orkar pallra sig hit igen.

(Josefi Jönsson)

Tom Waits - Glitter And Doom

Tom Waits påvisar sina extraordinära voodookonster där briljant instrumentering får leva i perfekt symbios med Waits brutalt raspiga och bestialiska stämma. Precis som att lyssna till en trollbindande predikan från en excentrisk häxmästare blir Glitter And Doom så gott som omöjlig att slita sig ifrån efter öppnande Lucinda / Ain’t Goin Down To The Well till sista spåret Lucky Day. Fantastiska mellansnacks-låten Story där Waits med sin rökiga stämma berättar om när han köpte ”The last dying breath of Henry Ford” på Ebay cementerar fängslande underhållning i sitt esse.

(Andreas Trella)

Nico – Nico In Tokyo

My Heart is Empty. Du behöver inget mer i livet.

(Jenny Abrahamsson)

The Birthday Party - Live 1981-82

Innan Nick Cave blev dagens mysgubbe var i han i världens farligaste och stökigaste band. Kaos, våld och knark, Birthday Party live är allt annat än lättsmält, sen hjälper det ju att Foetus spelar saxofon på deras version av Stooges Funhouse.

(Mathias Skeppstedt)

Grand Funk Railroad - Caught In The Act (1975)

Grand Funk Railroad var aldrig kritikernas bästa band. Rocken ansågs för enkelspårig och publikfriande. Det stämmer väl till viss del, men det finns flera undantag i GFR:s katalog; det största är liveskivan Caught In The Act från 1975. Skivan fångar ett virvlande vitalt och MUSTIGT liveband. Polisongerna växer för varje låt. Framför allt är det Don Brewers stora show. Den sjungande trummisien med mikrofonfrilla och raspig röst dominerar låtar som Rock 'n' roll Soul och We're An American Band. Och så kommer den grandiosa avslutningen med Gimme Shelter ... det borde inte vara möjligt, men Brewers frustande version slår Mick Jaggers. Caught In The Act går i mål med en stor smäll. Grand Funk Railroad blev aldrig bättre än här.

(Anders Fridh)

Bob Hund - Bob Hund Sover Aldrig

Det är ju inte samma sak som att se Sveriges bästa liveband på riktigt, men när abstinensen blir för stor så är det fint att ändå ha en liveskiva att falla tillbaka på.

(Per Engström)

Depeche Mode – 101, Live

Under den 101 (get it…?) konserter långa turnén efter att de släppt Music For The Masses cementerade kvartetten från Basildon sin status som ett av tidernas mest inflytelserika band. Med segerreceptet där de kombinerade sequencers och förinspelat med så mycket manuellt musicerande som möjligt skapade de ett högst levande monster av elektronik, visuella effekter och deppiga anthems krönta av Dave Gahans svettigt sexiga torso.

Finalen, den avslutande showen på Rose Bowl-stadion i Los Angeles norra utkanter, gavs ut som ett dubbelalbum där den extatiska publikkontakten går att vidröra med örsnibbarna. Den som inte får gåshud av den massiva allsången i Everything Counts har aldrig upplevt en konsert på riktigt. De kaliforniska fansens dedikerade kärlek till bandet bekräftades två år senare när 10 000 av dem dök upp för att få Violator signerad i en skivaffär i L.A. När innehavaren av säkerhetsskäl tvingades stänga och låsa orsakade besvikelsen upplopp längs La Cienega Boulevard medan huvudpersonerna chockade försökte ta in hysterin omkring dem.

(Tommy Juto)

Neko Case – The Tigers Have Spoken

Inspelad vid flera tillfällen i Chicago och Toronto under 2004 blandar altcountry-stjärnan Neko Case eget material med covers som Nervous Eaters LorettaThe Shangri-Las The Train From Kansas City och Loretta Lynns Rated X. Men allt bara smälter samman, vilket är bevis nog för att Neko Case på egen hand kan göra låtar av klassiskt snitt. Det här är röj, det här är innerlighet och musik som låter så live som en död CD-skiva kan låta.

(Daniel Horn)

Iron Maiden – Live After Death

Det fullkomligt enorma musikmaskineriet vid namn Iron Maiden har under sina 43 år som band spottat ur sig inte mindre än tolv liveskivor. En skulle kunna stirra sig skelögd över alla valmöjligheter men trots detta är valet enkelt: Live After Death från 1985. Bandet låter mer hungrigt än rutinerade, den skitiga produktionen fångar känslan att själv stå där en svettig kväll på Hammersmith Odeon och aldrig har Rime of The Ancient Mariner låtit så in i helvete bra.

(Andreas Fällman)


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA