"Speciellt den äldre generationen börjar spy ur sig hat"

"Speciellt den äldre generationen börjar spy ur sig hat"

Det klassiska uppföljarsyndromet infann sig aldrig hos Boston Manor – snarare tvärtom. Sångaren Henry Cox berättar om hur pressen bandet kände faktiskt var större inför debutalbumet och hur de kunde slappna av inför fullängdsverk nummer två.

– När vi skulle skriva och spela in vårt första album kände vi väldigt mycket press, just eftersom det var vårt första. Vanligtvis är det väl tvärtom, men den här gången kände vi ingen press överhuvudtaget. Det fanns inga regler och vi ville bara ha kul när vi skapade musiken.

Responsen har varit till belåtenhet och huvudsakligen handlat om en markant skillnad i såväl ljudbild som influenser.

– Det avviker definitivt från vår förra skiva. Även om vi har haft svårt att sätta en etikett på musiken så flöt den in och ut i poppunk-grejen. Den här gången har vi fokuserat på att berika allt genom att implementera en tyngre sida såväl som mer groove och bluesiga tongångar. Vi är stora fans av band som Nine Inch Nails och Ministry så vi har utforskat industriella och elektroniska ljud och försökt använda dem i melodierna. Vår musik är lite av en smältdegel av genrer för tillfället.

Artikeln fortsätter under videon.

"Som att vara med i The Shining"

Experimentlustan har varit den största faktorn som drivit musiken i nya riktningar. Även andra aspekter av musikernas attityd såväl som inspelningsprocessen har spelat in.

– Vi är väldigt stolta över oss själva, hur vi har förflyttat våra gränser som artister. Jag tror det är viktigt – för alla artister – att alltid befinna sig en bit utanför sin bekvämlighetszon. Vi vill inte göra samma album två gånger och ingen vill lyssna på det. I vårt fall spelade också studiomiljön in. Allt skedde i en märklig, isolerad och Twin Peaks-aktig by vid en sjö, i USA. En gång var vi bokstavligen talat helt insnöade i två veckor och det kändes som att vara med i The Shining. Sådant påverkade verkligen atmosfären på albumet.

Medlemmarna har själva beskrivit Welcome To The Neighbourhood som ett soundtrack till hur människor får sina rättigheter fråntagna. Utgångspunkten för tema och texter har varit att skapa en sorts fiktiv miljö som bygger på hemstaden Blackpool, för att kunna knyta känslan av rädsla till en fysisk plats.

– Det är svårt att svara kortfattat på vad temat är. Det är inte på något sätt en politisk skiva. Men det handlar om att få dig att utmana dig själv eller åtminstone bli medveten om vad det är med vår värld som får dig att känna dig obekväm. Jag nämner de saker som ger mig sådan medvetenhet och hoppas att kunna väcka den hos andra människor. Det är en väldigt arg skiva – ta ansvar nu eller aldrig. Vi ville uppmärksamma den frustration som både unga och gamla människor känner kring hur världen ser ut just nu.

Gällande fokusen på att få sina rättigheter fråntagna sig finns det en uttänkt emfas på vad de har i åtanke. Det handlar inte om politik – snarare om att få komma hem och känna sig harmonisk.

England’s Dreaming handlar om sådant som hänt i Storbritannien det senaste året, som Brexit, terroristattacker och politiska reformer. Det har splittrat folk både här och runt om i världen. Tänk dig att du sitter på en pub och så hör du någon som läser en tidning om problem med invandrare och säger något jävligt förskräckligt. Du kan inte förstå hur någon från samma bakgrund har en så sjuk syn på saker. Innan höll folk sådant inom sig. Speciellt den äldre generationen börjar nu spy ur sig hat och när jag kom hem från turnerandet kände jag mig som en främling.

Det ligger mycket känslor, tid och tankeverksamhet bakom budskapet. Henry avslutar med att nämna vad han hoppas att fans och lyssnare upplever och tar med sig efter att ha lyssnat på Welcome To The Neighbourhood.

– Framför allt vill jag ju väcka känslor hos folk, sedan behöver det inte nödvändigtvis vara exakt de känslor jag kände när jag skrev låtarna. De behöver inte tänka på just ett Blackpool där vi lyfter fram överdrivna scenarion av problemen, men jag tror att det går att applicera på vilken urban stad som helst som behövt ta sig igenom lidande. Jag vill att lyssnarna ska kunna relatera detta till sina egna erfarenheter.

Vem?

Boston Manor bildades 2013 och släppte sin första EP samma år. Ytterligare två följde kommande år innan bandet slutligen släppte sin första fullängdare Be Nothing 2016. Nu är de aktuella med uppföljaren Welcome To The Neighbourhood som kom ut 7 september i år.

Vad?

Debutalbumet har beskrivits som en blandning mellan emo, punk och pop. Den här gången har influenserna varit betydligt spretigare, med allt från industrimetal till hiphop och elektronisk musik.

– Vi har lånat mycket från 90-talets alternativrock: Deftones, Smashing Pumpkins och sådant.

Plattan är producerad av Mike Sapone (Taking Back Sunday, Mayday Parade, Public Enemy).

Var?

Kvintetten kommer ursprungligen från Blackpool och har turnerat på båda sidor Atlanten. Under hösten väntar datum i såväl Storbritannien och USA som Japan. Än så länge får vi fortsätta vänta på bandets första Sverigespelning.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA