Sleigh Bells – jultomten kom tidigt i år

GAFFA träffade duon som är 2010 års musiksnackis på Way Out West. En noisepoppig kombo som inte drar sig för gitarr- och ljudexcesser utöver det vanliga.

Sleigh Bells - Way Out West, 100813

Det är två till Sverige nyss tillresta bandmedlemmar som möter upp på pressområdet och då också två relativt trötta diton som försöker hålla lågan uppe. Dels kämpar de mot jetlag, dels ska de frälsa Park Lanes Stay Out West-publik på den något otacksamma tiden 01:45. Något de stoiskt tar med ro.

– Jag hörde talas om det här klubbupplägget på festivalen och måste säga att det är helt briljant, att besökarna kan ta del av bra musik till väldigt mycket senare på natten på en sådan här stadsfestival, utbrister musikaliske motorn Derek Miller. Är hela staden involverad i detta?

Ja, så gott som. Hur är det annars – jag vet att du, Derek, varit i Sverige innan med Poison the Well, men är det första besöket som Sleigh Bells?

– Ja, det är det, svarar bildsköna sångerskan Alexis Krauss. Nu har vi bara varit här ett par timmar men det lilla vi sett har varit grymt. Vi passade alldeles nyss på att se lite av LCD Soundsystem också, det bidrar till ett första bra intryck ytterligare.

Sleigh Bells dök i våras upp från i princip ingenstans. Uppbackade av sugande hip hop-beats och med en lager-på-lager-mentalitet av hårda, fuzziga gitarrer och Alexis uppfuckade sång vann de åhörarnas hjärtan, tog snabba kliv upp till Hype Machines och Pitchforks playlists och signades på M.I.A.s skivbolag. Och allt hände över en natt i princip. Man undrar ju om det kom som en överraskning?

– Svår fråga. Jag vill svara både ja och nej på den, funderar Derek. Vi har hela tiden vetat att det vi skapar är riktigt bra, så jag har inte tvivlat någon gång. Men att vår musik skulle appellera till så många är lite överraskande och roligt.

Ni har väldigt olika bakgrunder musikaliskt där ena halvan kommer från hardcorescenen och andra från indiepopgebitet. Är det något ni tycker reflekteras i er musik?

– Det tycker jag absolut, säger Alexis. Jag tycker Sleigh Bells är ett bra resultat av två människor som vill slå sig fria från scenen vi verkat i och vidga vyerna. Jag har aldrig spelat i ett sådant här hårt band och Derek har nog aldrig varit i närheten av ett sådant här poppigt band. Det är en bra avvägning av vad vi gjort i det förflutna.

Till sist, varför valde ni bandnamnet Sleigh Bells, vad är grejen med det?

– Haha, det ligger ingen underliggande mening bakom det, skrockar Derek. Det är bara ett namn.