Möt Sverigeaktuella James Yuill

James Yuill som blandar akustisk gitarr med elektroniska beats. Han släppte nyligen sitt tredje album ”Movement In A Storm” och har turnerat tillsammans med M83. I kväll spelar han på Södra Teatern i Stockholm och imorgon på Malmöfestivalen.

– Massor av vackra kvinnor, svarar James spontant när jag frågar honom om hans första intryck av Sverige.

– Jag smälter verkligen in här i Skandinavien med mitt blonda hår, aldrig har jag känt mig så hemma. Jag har fått väldigt bra reaktioner på mina livespelningar hittills och ser fram emot att spela i Sverige.

Nirvana väckte hans musikintresse under skoltiden.

– Då visste jag att jag ville spela gitarr och vara med i band. Jag började även lyssna på Korn och Deftones. Jag gick igenom den fasen av tyngre musik och gillar det fortfarande. Senare upptäckte jag 70-talsmusiken och den elektroniska musiken, nu försöker jag blanda alla de influenserna i min egen musik.

Sociala medier blir en allt viktigare del i musikers sätt att marknadsföra sig. Myspace, Facebook och nu senast Twitter som James Yuill använder sig flitigt av.

– Först var jag lite tveksam till twitter, men när min flickvän började använda det gillade jag det mer och mer. Det är viktigt att vara i kontakt med sina fans och skapa en relation mellan mig och de som gillar min musik. Det hade varit fantastiskt om samma möjlighet hade funnits för mig att ta kontakt med mina musikaliska förebilder när jag växte upp. Det är kul att prata med människor över nätet och få höra all positiv kritik och vad de tycker om albumen.

Hans andra album, "Turning down water for air", växte fram under en länge tid. James Yuill säger att hans låtar är symbiotiska, där alla element lever i samma värld, men kanske inte har en direkt koppling till varandra. Låtarna växte fram på gitarr först. På kvällen efter sitt jobb förde han in låtarna i datorn och producerade upp dem åt det elektroniska hållet.

– När albumet var färdigt sa jag upp mig från mitt jobb för att försöka uppfylla min dröm att bli musiker på heltid. Än så länge har det fungerat väldigt bra, ta i trä, säger James samtidigt som han sträcker sig mot närmaste bord och grabbar tag i det.

– Det har varit en galen resa, jag hade ju aldrig kunnat tro att jag skulle kunna leva på min musik.

När James Yuill skriver musik handlar det väldigt mycket om delar som bildar en helhet. Texten är en del av den stora helheten.

– Jag tänker inte så mycket på texten, det handlar mer om melodin när jag sjunger. Det måste fungera tillsammans med resten av instrumenten som en helhet, men när jag skriver musik vet jag inte aldrig riktigt hur det kommer att låta i slutet av processen. Visst, man kan ju alltid leda musiken åt ett visst håll när man börjar få en känsla. Men i början är texten helt slumpartad och har ingen koppling till något som pågår i mitt liv just då, säger James med ett leende på läpparna.

James tycker att dagens musiker allt mer vill göra sin musik på egen hand.

– Det är väldigt lätt att få tag på inspelningsutrustning som gör det möjligt att skriva och spela in på egen hand, menar han. Absolut, jag tror verkligen att många gillar den formen av skapande och att det blir mer och mer vanligt. På mitt första album, som bara släpptes på nätet gjorde jag mer eller mindre allt, ifrån att skriva, mixa och producera till att göra albumomslaget i Photoshop. Dagens teknik är dessutom väldigt användarvänlig och det underlättar. Den svåra delen är att släppa plattan och marknadsföra den, för det kostar pengar. Har man inga pengar blir det svårare att kunna nå ut med sin musik.

Till min stora förvåning hade jag innan intervjun läst att James Yuill gillar 90-tals sångerskan Tasmin Archer, mest känd för sin one-hit-wonder "Sleeping Satellite".

– På mitt senaste jobb letade jag efter musik som passar för reklam. Jag minns att jag gillade Sleeping Satellite och hittade albumet på rea, i samma veva köpte jag även ett album av Elton John. Jag förvånades över hur välskrivna låtarna är och att det känns så välproducerat. Jag har hört att hennes andra album också ska vara bra, men jag har faktiskt inte lyssnat på det ännu.