Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Artikel / Söndag 2011-04-03 10:28

Uppgörelse med de mörkaste stunderna

Anton Kristiansson albumdebuterar med en mörk historia. GAFFA bestämde möte med göteborgaren som lyckas med det omöjliga – att förena hiphop med göteborgspop.

GAFFA | Av Fredrik Franzén
Söndag 2011-04-03 10:28

Somliga saker verkar omöjliga att förena. Banan och kaviar. Deklaration och livsglädje. Hiphop och Göteborgspop. Men när Anton Kristiansson släppte singeln Lilla London, på vilken han spottade verser över Broder Daniel-riff, bevisade han att i alla fall den senare föreningen är fullt möjlig.

– Jag tycker att rap är mer än bara hiphop, säger Anton. Precis som man kan spela alla typer av musik på en gitarr, kan man göra nästan vad som helst med rap.

Efter Lilla London kom Du är knark. Ur askan efter den ena låten uppstod idéer till nästa. Och så rullade det på. Till slut var debutalbumet Och jag färdigt.

Albumets texter behandlar bekanta ämnen som destruktiva relationer och hatkärleken till hemstaden, men eftersom Anton sjunger och rappar om vartannat, framträder de ändå i ett nytt, glödande ljus.

– Där har man ju fördelen med att rappa, liksom. Texten till Lilla London är ju skitklyschig, om man bara ser den rakt upp och ner. Men i och med att det är rap, kommer jag väl undan.

Tycker du verkligen så illa om Göteborg?

– Nej. Tvärtom, faktiskt. Jag bor ju mycket hellre här än i någon annan stad i Sverige. Men det är väl ganska så allmängiltiga känslor för stället man kommer ifrån? I mitt fall blir Göteborg någon slags symbol för ens liv och uppväxt och allt omkring en. Så låten handlar egentligen inte om Göteborg som så. Den handlar om vilken stad som helst. Det är väl därför folk har kunnat ta till sig den …

Fast du låter ju nästan desperat missnöjd på skivan?

– Det är ju inte så att jag går runt och mår som rapparen Anton Kristiansson hela dagarna. Det hade ju blivit olidligt. Jag tycker inte att jag har det jävligare än någon annan. Jag har det tvärtom bättre än många andra. Men det är de mörkaste stunderna jag gör upp med, och jag tänker på skivan som något för lyssnaren, något som säger: Vad fan, liksom. Så här är det för alla ibland. Du är inte ensam om att må dåligt. För alla mår ju skit. From time to time.

Känns det bättre efteråt? När du sagt det?

– Man kan tro det. Men nej, det gör det faktiskt inte. Jag tycker mest att det är jobbigt att outa hela sig själv.

Följ Anton Kristiansson Tryck på hjärtat

Fem nya till Knarrholmen
2013-04-26 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.