Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Artikel / Måndag 2011-10-10 10:08

"Jag minns inte när jag inte varit i form"

För GAFFA hävdar Ryan Adams bestämt att han inte har gått tillbaka till några rötter – "Jag längtar efter föränderlighet i en artists katalog".

När Ryan Adams satt ensam på Cirkus scen i Stockholm under en oerhört fin konsert i juni tidigare i år uppstod en situation som på många sätt definierade exakt vem denna fantastiskt produktiva och smått galna musiker är, har varit, och alltid kommer att vara; precis efter att Raleigh-sonen avslutat ytterligare en av hans många publikfavoriter med sin akustiska gitarr och sitt munspel tar han en paus för att prata lite med publiken. Någon tackar för låtvalet, varpå Ryan ler lite skevt och svarar "did you like that one? I'm surprised you saw anything from behind your cameraphone" till stort jubel och applåder från resterande publikmedlemmar.

Där, i ett kontrollerat sammanhang, finns det ingen som inte älskar Ryan Adams. Beter han sig likadant ute i världen kallas han för en arrogant diva. Och när han släpper låtar som på många sätt påminner om de som bejublas högst på hans konserter kallas han föredetting. För Ryan Adams själv är nya "Ashes & Fire" inte olikt något annat album han gjort, han är oförstående till kritiken hans senare album och han själv fått utstå under de senaste åren om en påstådd svajande form. Han fnyser bestämt åt påståendena om att "Ashes & Fire" skulle vara en "return to form", hans bästa album sedan "Heartbreaker", eller ett steg i ny riktning, och är inget annat än lidelsefull när han får prata om sin egen syn på skapandet av både sina egna album, och om musik överhuvudtaget.

– Jag skapar inte album som jag inte själv tycker om. Jag menar, jag är rätt förtjust i att skriva låtar och det är kul att skapa album men jag kan inte säga att jag minns när jag inte varit i form. De flesta av skivorna jag skapar är väldigt hjärtliga och äkta saker jag gör, och de är oftast väldigt kul att skapa och jag lägger ner mycket tid i dem. Jag är alltid väldigt stolt över dem.

Det låter väldigt drygt och klyschigt och förutsägbart, men Ryan Adams säger dessa saker med en sådan självklarhet att han nästan verkar lite irriterad att ingen förstår det på samma sätt som han gör. Han är försiktig och vill inte försäga sig, men tänder snabbt till när han hinner grubbla ytterligare några sekunder:

– En ändrad riktning från vad? För mig är såna grejer ologiska men jag förstår att folk kanske säger så. Men om jag var lyssnare skulle jag säga "jämfört med vad?". Liksom, jag lyssnar på bandet Satyricon och då vill jag inte höra "Dark Medieval Times" igen, de har redan gjort den skivan, förstår du vad jag menar? Jag längtar efter föränderlighet i en artists katalog för att det betyder specifikt att det kommer finnas variation inuti en stil som jag redan tycker om. Men samtidigt förstår jag att om man tycker om ett band vill man nog inte ett de går och gör en disco-skiva eller något sånt. Ta typ R.E.M., lät de verkligen som det R.E.M. folk känner till nu? De lät inte likadana efter "Murmur", du vet. "Reckoning" lät annorlunda och till och med "Lifes Rich Pageant" gjorde samma sak.

Följ Ryan Adams Tryck på hjärtat

Ryan Adams: Ryan Adams
2014-09-02 (recension)
Ryan Adams: Live After Deaf
2012-07-17 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.