Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Artikel / Torsdag 2011-11-10 15:52

John Cale: Jag har inte hört Loutallica

En av rockmusikens innovatörer står i kväll på scen i Stockholm. GAFFA har pratat med John Cale inför Sverigespelningarna.

Av Espen Strunk

Det handlar om ren rockhistoria: den klassiskt skolade Cale möter den missnöjda förortspojken Lou Reed i New York i mitten av sextiotalet. Tillsammans bildar de The Velvet Underground, som med deras stilskapande avantgardistiska rock ställer sig i bjärt kontrast till den tidens mer optimistiska, psykadeliska rockmusik. Bara efter ett par år imploderar ensemblen i interna bråk, och alltsedan dess har Cale ägnat sig åt en solokarriär fylld med oförutsägbara vändingar. Ikväll spelar han i Stockholm, den första av tre Sverigekonserter.

Berätta lite om ditt kommande album. Vad har varit den kreativa visionen denna gången?

– De flesta låtarna har skrivits det senaste halvåret. Många av dem härrör från det förflutna och jag har försökt skriva klart dem. Jag tycker att jag har blivit lite mer effektiv i förhållande till att skriva i studion, men jag är fortfarande inte färdig. Skrivprocessen är i full gång och jag har fortfarande november, december och januari på mig. Det går bara bättre och bättre, så jag tänker fortsätta såhär fram till deadline. 

Du är vanligtvis en ganska produktiv artist, men den här gången har det gått sex år sedan ditt senaste studioalbum. Vad har du gjort under tiden?

– Well, det har varit en del soundtrackarbete till en fransk film och så behövde jag ett år på mig för att bli klar inför Biennalen i Venedig, där jag ställde ut i den walesiska paviljongen. Jag har också turnerat, men du vet, har man avsatt tid för att göra ett konstverk måste du börja om från början när du väl går in i studion igen.

Varför valde du Europa efter första världskriget som ram för "Paris 1919"?

– Jo, det kom från titeln. Jag arbetade för Warner Brothers och bodde i LA, och det är ett av de få album där jag faktiskt hade gjort färdigt alla låtar innan jag gick in i studion. Och när jag lyssnar på skivan, så handlar den om alla de europeiska saker jag saknade när jag bodde i LA. Det var 1972 eller -73, då det kalla kriget nådde sin höjdpunkt när USA och Sovjetunionen ingick i förhandlingar och toppmöten. Jag tänkte: "hur gick så långt?" och tänkte att ja, det började med Versaillesfreden (fredsavtalet från 1919).  Så jag valde titeln för att sätta ihop låtar i ett koncept. 

Som en konstnär som hela tiden skapar egna konstnärliga gränser och som utmanar genrens normer, kan vissa frestas att betrakta det som ett konservativt grepp att framföra det mest kända albumet i sin helhet.

– Konservativt är ett märkligt ordval, för låtarna är mer personliga och det sättet vi spelar dem på lämpar sig väl. Det låter inte exakt som på skivan, men är mycket nära det. Och några av låtarna blev till och med varmare och elegantare än på albumet. Det finns flera sätt att spela låtarna på, men de flesta har bett mig om att spela som på skivan. Jag har inte ens övervägt att arrangera om dem.

 

Bråket med Lou Reed

För jag höra din version av oenigheterna med Lou Reed, som blev slutet för The Velvet Underground?

– Det var två personer som försökte hitta varandra, samtidigt som de försökte hitta sina egna identiteter genom att bolla kreativa idéer mot varandra. När det finns en sådan konkurrens inom ett band, och man inte förstår den processen eller är stabil som person, blir konflikterna naturligtvis oundvikliga. Vi förstod inte. Vi fick även mycket mediaexponering när vi var väldigt unga,  och jag tror inte vi var redo att hantera det då. 

Men berodde det även på att ni hade olika riktningar rent kreativt?

– Ja, man kan säkert hävda jag ville jobba riktigt hårt på låtarna och arrangera dem tills vi kom fram till något eget. Förmågan att skriva en riktigt vacker sång fanns där, men för mig var det inte tillräckligt, jag ville tänja gränserna för vad man kunde göra. Så det fanns oenigheter om vilken riktning bandet skulle ta. Jag tror att det fanns utrymme för olika riktningar, men jag tror att vi alla på den tiden hade slut på tålamod. Vi kunde aldrig komma fram till några tillfredsställande svar.

Kommer vi någonsin att se ett samarbete mellan dig och Lou i framtiden?

– Jag har ingen aning. Vi är bägge intresserade av helt skilda saker. Jag har inte satt mig ner och pratat med honom på väldigt länge, så jag vet inte vad som intresserar honom nu. Så tills vi får chansen att prata och ta reda på vad vi sysslar med är det svårt att föreställa sig vad vi skulle kunna göra tillsammans. 

På tal om Lou, hans senaste samarbete med Metallica har upprört många. Har du lyssnat på skivan?

– Nej. Jag vet att det finns en hel del kontroverser kring den, men jag har inte lyssnat på den. 

 

Fyller snart 70 år

Du fyller 70 till våren. När man ser tillbaka på din karriär, finns det några specifika händelser, perioder eller något specifikt album som du betraktar som höjdpunkterna? 

– Nej, jag tror höjdpunkterna är på väg att ske. Jag gillar verkligen inte att blicka bakåt, och jag tror att saker och ting bara kan bli bättre, inte sämre.

Man kan säga att musikscenen idag är mer fragmenterad och mångsidig än nånsin. Var uppfattar du att de intressantaste sakerna sker någonstans?

– De intressanta sakerna finns överallt som exempelvis på nätet. Det är så mycket som sker. För sju år sedan fick jag idén att få in några avantgardistiska kompositörer i mitt band och jag åkte därför till San Diego University, där de har en blomstrande skola för komposition. Kompositörerna där la ut sina verk på nätet på dagligt basis. Elektroniskt, vad som helst. Det är svårt att hänga med. Internet kan ha en demokratiserande effekt, men kan också dränka dig i information. 

 

Ikväll spelar Cale på Strand, Stockholm. Lördag den 12 november kommer han till Göteborg och spelar på Nefertiti. Som avslut framför Cale albumet "Paris 1919" i sin helhet på Malmö Opera den 21 november. Albumet har av tidningen Rolling Stone utsetts till ett av världens bästa pop/rockalbum.Det kritikerrosade albumet har bara framförts en handfull gånger och det här blir första och troligtvis enda gången som det spelas upp live i Skandinavien. 

 

Biljetterna till John Cales konserter kan köpas här.

 

Följ John Cale Tryck på hjärtat

John Cale: Nefertiti, Göteborg
2011-11-14 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.