Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Vänder fel till rätt

De har gått från att vara ett gäng maskerade skuggor till att bli en livesensation världen över. Vad är hemligheten? När GAFFA träffar två tredjedelar av Miike Snow pratar de om en rådande musikscen utan begränsningar men som saknar innovation.

GAFFA | Av Özgür Kurtoglu
Onsdag 2012-03-14 21:09

Under Popaganda 2009 var det inte mycket väsen och ordentlig så kallad "hajp" kring någon annan akt än headlinern MGMT. Efteråt handlade det mesta ändå bara om två rätt anonyma superstjärnor med en frontman som var i det närmaste helt okänd. tre skuggor i masker, dränkta i rök och med ett gäng alternativt klingande poppiga danslåtar dolda i rockärmarna. Det var egentligen först där, vid Eriksdalsbadet i Stockholm, och då som Miike Snow gick från att vara en dold hobby till att bli ett band på riktigt.

Pontus Winberg: Det var ju aldrig några riktiga problem med att börja spela live, det var mest en blandning av att vara i strålkastarljuset men ändå inte alls, haha. Det var inte så att folk kollade på mig och Christian ändå, dessutom hade vi masker på oss och kunde kanske lika gärna skickat någon annan. Det vore ju väldigt kul, att man anställer någon som är betydligt mer känd än en själv och låter låtsas vara du live. För oss hade det ju varit rätt underhållande, men nu vill vi ju spela live så mycket det går, så mycket vi får.

Två och ett halvt år senare är det en självklarhet att miike Snow gör konserter, och efter det första albumsläppet samt de efterföljande spelningarna blev bandet också väldigt snabbt en högt rekommenderad liveakt som fanns med på många "must see"-listor i Storbritannien och USA. Inte långt därefter följde även positiva albumrecensioner, tv-framträdanden, dussintals remixer och bandets låtar blev upplockade för medverkande i amerikanska tv-serier och filmer. Trots att Winnberg och Karlsson har en väldokumenterad och erkänd succékarriär som producenter bakom sig ser de inte på framgångarna med Miike Snow som något väntat.

Christian Karlsson: När vi väl var där och jobbade för andra artister, fokuserade på en enda sak och en enda låt, så var vi nog aldrig riktigt särskilt uppmärksamma på hur stort det var, eller hade det som mål. Det gick inte riktigt att gå in i studion och säga "nu ska vi skriva en hit", och sen vrida och trycka på knappar tills det hände, men det hände ju ändå och det är klart att vi är glada för det.

Pontus: Den enda gång med Miike Snow vi känt att detta kommer bli riktigt bra eller nu kommer det att slå stort eller liknande var när vi var på en festival och spelade precis innan LCD Soundsystem. När vi var klara och såg ett par tusen personer jubla när bandet kom ut på den stora scenen tänkte jag ungefär "ah, ja men där spelar vi vid nästa runda. Okej." och inte så mycket mer.

-- Musikalisk sockerchock --

Redan på den självbetitlade debuten som släpptes under sommaren 2009 hördes det att den musik Miike Snow som enhet skapar är en bestående av många väldigt olika lager; inte ett enda spår går att identifiera som något annat än av den trio som är Winnberg-Karlsson-Wyatt samtidigt som de sammanlagt 13 spåren alla lät som en produkt av en livstid av mycket varierat musiklyssnande. Nya Happy to You är ett album som vill göra samma sak, men mycket mer, mycket längre: det är ett album som innehåller så mycket mer av allt på precis alla plan, och låter därför ännu mer utbrett och betydligt mer omsvepande.

Detta andra album som Miike Snow skapat och kallat för Happy to You är en musikalisk sockerchock; karibiska ljud med ståltrummor, lite röstsamplingar som inte är helt främmande från electro/dubstep-världen, pianon och marschtrummor, förvrängd sång och majestätiska trumpeter trängs hela tiden med dansvänliga rytmer, och varken Karlsson eller Winnberg kan förklara hur de ändå får allt att låta som Miike Snow, även om Christian Karlsson försöker.

– Vi har ju enorm tur att vi kan fixa allt själva. vi behöver aldrig sitta och vänta på en speciell del när vi gör en låt, vi kan bara sätta oss ner och göra det själva och det underlättar väldigt mycket med låtskrivandet. Det är väldigt bekvämt att göra musik när vi kan hantera allt själva och när man känner varandra så väl att inga idéer blir dumma. Det kan låta skräp i början men man är ändå säker på att man får ihop det till slut just för att man känner de man jobbar med så väl.

-- Älska produktionsrollen -- 

Förvånansvärt många gånger under den kaffeladdade och skrattfyllda timmen med Miike Snow påpekar Pontus att han kanske låter gubbig och traditionsfast, detta till trots att hans musik bevisligen jobbar för att föra populärmusik framåt med så många nya och spännande grepp till hjälp som möjligt. Pontus är försiktig men ändå klarsynt när han kommenterar den musikvärld som hans band försöker spela nyskapande pop inom.

Pontus: Visst, alla har sina problem och vi kan inte på något sätt sätta oss in i hur folk lever eller har det. men det är ändå anmärkningsvärt att det nästan alltid är ... låt oss säga artister som lyckats ordentligt, som klagar på att musikbranschen ser ut som den gör idag. jag tycker snarare att det är helt fantastiskt att vem som helst kan skriva ihop en låt med sin dator på nolltid. Det är bara synd att man verkar använda de möjligheterna för att åter- skapa något istället för att innovera. nu kommer folk hata mig men ... även om jag gillar den stora mängd ny elektronisk musik som finns idag kan jag känna att det hela är lite felhanterat. Inte att artisterna gör någonting fel, men ofta känns det som att många hellre skriver musik för att nå någon sorts fame istället för att njuta av själva produktionsrollen, älska själva producerandet.

Christian: Ofta får jag en känsla av att eftersom det ständigt kommer nya låtar, tusentals varje dag, blir det snabbt så att man omedelbart följer en färdig mall och försöker återskapa eller efterfölja hur det redan låter. Dessutom vattnas musiken ur väldigt snabbt när folk gör på det sättet, en identitet hörs inte hos artisten längre för att produktionerna och musiken bakom spretar så mycket mellan olika sound som är inne att en känsla av egenhet bara inte finns där.

Pontus: Det har förändrats enormt sen vi bara höll på med produktioner åt andra, precis då var det på väg att bli en grej av att anställa specifika producenter för att med all rätta få till en viss ljudbild. men när allt låter som precis allt annat ... jag saknar den där viljan att sträva efter innovation, det känns inte som att den finns där hos så många. jag och Christian, vi brukade plocka ut instrumenten, läsa manualen, skräpa manualen och lära oss att använda grejerna "fel". Då hittar man egna sätt att få ihop musiken på. Har ju funkat rätt bra för oss, kan man väl säga.

 

 

SIDESTORY

-- OROLIGA FÖR DJ-KULTUREN -- 

Med sin bakgrund som producentduon Bloodshy & Avant, men framför allt som det elektroniska projektet Karlsson & Winnberg och DJ-duon Robotberget är Pontus Winnberg och Christian Karlsson inte bara insatta inom den rådande DJ-kulturens explosion in i mainstreamvärlden, de är själva en del av den. Ändå ser de på utvecklingen med försiktig skepsis och varnar för urvattning:

Pontus: Självklart stödjer vi att precis vem som helst kan skriva låtar, men när det går så snabbt och bara krävs en bra låt för att få sig en karriär finns det alltid en risk att allt bara låter likadant.

Christian: Vi ska spela på Coachella nu under våren och där är nästan hälften av alla bokade artister är DJ:s. det är både fruktansvärt kul och väldigt ogenomtänkt. det kan slå lite fel när så många av de som är bokade jobbar med visuals.

Pontus: Det är en intressant trend, att det gått från att man dansar för sig själv eller med sina kompisar till att man faktiskt står där och kollar på vad DJ:n gör. det kan ställa till med problem, det där.

Följ Miike Snow Tryck på hjärtat

Amason på turné
2014-03-26 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.