Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Artikel / Interview / Lördag 2012-03-17 11:52

Från Mando Diao och The Salazar Brothers till Caligola

”Man börjar så småningom att må illa av att hela tiden anpassa sitt eget konstnärskap.”

Av Kajsa Dragstedt
Foto: Johan Lothsson

Gustaf Norén och Björn Dixgård tröttnade på tvångströjan Mando Diao och bröt sig loss. I mars släppte de skiva under namnet Caligola tillsammans med The Salazar Brothers. Caligola är egentligen ett stort konstnärskollektiv där medlemmarna från Mando Diao har fått utlopp för att kunna skapa nya former av musik. Det Caligola som nu släpper en skiva är egentligen bara ett litet projekt som det stora kollektivet Caligola står för. Och inte bara Björn Dixgård, Gustaf Norén och The Salazar Brothers har arbetat med skivan. 

– Ungefär 30 till 40 personer från kollektivet Caligola har varit aktiva under arbetet med skivan. Allt från poeter som skrivit dikter till sångare, fotografer och målare, säger Gustaf Norén. Jag har svårt att lämna popbandsnormen och ser oss som ett gigantiskt band. Men alla har lika stor del i det vi skapar, det är ingen skillnad på flöjtisten och hon som gör ljusshowen, de är alla medlemmar i bandet.

Herr Wollter är talesperson för Caligolakollektivet och berättar om Violetta som startade kollektivet på 70-talet, som en gemenskap för alla konstnärer som behövde bryta sig loss från normer och vad som förväntades av dem.

– Alla ska uttrycka sin kreativitet utan krav att vara på ett specifikt sätt, säger han. I Caligola får alla släppa sina egon och de ramar man satt upp för sig själv. Caligola tar också ansvar för allt som görs inom gemenskapen så att medlemmarna har total frihet.

– I ett kollektiv är friheten mycket större än i ett band, säger Gustaf Norén. Caligola tar ansvar för allt. Man kan ställa sig på Sergels Torg och kissa, för under Caligolas namn blir det inte lika stor grej. Samarbetet har triggat mig och Björn för att vi har känt oss låsta i konceptet att spela i band. Många musiker känner nog likadant. Det är som en regissör som jobbar med samma skådisar med olika manus.

Både Gustaf Norén och Herr Wollter anser att konstnärer ofta blir låsta inom sina genrer. I Caligola arbetar man gränslöst tillsammans med dansare, grafittikonsnärer, fotografer och skådespelare. Friheten har gjort att Caligolas skiva är en blandning av olika urbana musikgenrer. R'n'b, soul, funk och hiphop blandas med The Salazar Brothers samplingar och Mando Diaos popmusik.

– På skivan fick vi utlopp för de idéer som vi inte har vågat ta upp eller tyckt "passat" i Mando Diao, säger Gustaf Norén. Jag mår illa när jag säger det där, "tyckt passat". Man börjar så småningom att må illa av att hela tiden anpassa sitt eget konstnärskap. Folk tycker saker om det man gör, och man har en egen låst bild av det också. Mando Diao känns som en tajt tröja vi har gått runt i. Vi har fler infallsvinklar nu, vi kan göra nästan vadsomhelst och vi behöver inte förklara allt vi gör.

Följ Mando Diao Tryck på hjärtat

Mando Diao: Aelita
2014-04-21 (recension)
Skriv för Kristian Gidlund
2014-02-07 (nyhet)
Mando Diao: Liseberg, Göteborg
2013-06-13 (recension)

Följ Caligola Tryck på hjärtat

Caligola: Venus, Peace & Love
2012-06-28 (recension)
Caligola: Back to Earth
2012-03-19 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.