Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

"Det går inte att fejka raw power"

Sett till den brokiga karriären som spänt över mer än 20 år borde de homoerotiska punkarna i Turbonegro ha förpassats till historieböckerna mer än en gång. Trots alla motgångar lever bandet igen och i fanklubben Turbojugend fann man den nya sångaren Tony Sylvester.

GAFFA | Av Tomasz Swiesciak
Fredag 2012-06-22 10:30
Foto: Richard Eriksen

På tröskeln till vad som skulle bli det stora genombrottet bröt Turbonegro upp första gången 1998. Efter återföreningen 2002, kom så framgångarna med Scandinavian Leather. Åtta år senare verkade historien upprepa sig. Hank von Helvete (Hans Erik Dyvik Husby) lyckades aldrig bli kvitt de drogproblem han kämpat med och bandet lade ner ännu en gång. 

 – Det var riktigt vemodigt. Jag har tillbringat mer än halva mitt liv i bandet och jag visste att det inte handlade om en paus den gången, säger Happy-Tom, Turbonegros basist och grundare.   Trots en gliring om att bandet fick lyssna på en hel del scientologi under den avslutande turnén försäkrar Happy-Tom att uppbrottet med den kommande Cornelis Vreeswijk-tolkaren var ett ömsesidigt beslut. För lika mycket som Hank von Helvete var sångaren i Turbonegro, var det även en position som för honom var liktydig med missbruk. 

Hittade ny sångare i fanklubben

Hotellet vi befinner oss på i Oslo är avskalat och sterilt. Flipperspel med AC/DC och Rolling stones-teman samt låtsasgraffiti i lobbyn vittnar om en budgetvariant för rockfantasten.  – Tony Sylvester som var president i London-avdelningen av fanklubben Turbojugend var också en gammal vän till oss. Vi var fans av hans tidigare band The Dukes Of Nothing så vi tänkte att vi bjuder in honom att sjunga, säger Happy-Tom. Detta var 15 juli 2011 och egentligen bara menat som en engångsföreteelse under Turbojugends årliga fest i hamburg. Något som var tänkt som en festlig konsert blev till ännu fler spelningar och en ny skiva med engelsmannen som sångare. I samma rum som vi befinner oss i tog de första idéerna till nya plattan Sexual Harassment sin form. – Att vara med i Turbonegro idag är som att få den där spänningen i att starta ett helt nytt band men samtidigt få vara med ett gäng som har 20 år på nacken, säger Tony sylvester.

Många är de, som satt likhetstecken mellan Turbonegro och Hank von Helvete. Den forne frontmannens scenpersonlighet och röst har varit saknad av många. Samtidigt gick det så pass långt att Turbojugend själva krävde en ny sångare. Presidenten för Oslo-avdelningen har gått ut i norsk tv och förklarat att de ville ha en ny frontman. Trots att sylvester (med artistnamnet Caesar Proud) är bandets tredje sångare känner han inte att han har för stora skor att fylla.

– Om jag hade gått in i ett rum och där stod ett par cowboystövlar i storlek 45 med Hanks namn på som jag varit tvungen att kliva i, ja då hade det varit jobbigt. Nu går jag istället in i ett rum och där står det ett par stövlar till. Jag är medveten om vad han gjort för bandet och jag är själv ett stort fan av honom. Vi försökte aldrig att som Judas Priest hitta en ersättare som låter somoriginalet, förklarar sångaren.

Tony sylvesters mörka barytonröst låter onekligen olikt någon tidigare sångare i bandet. Det har till och med blivit en ny utmaning för de övriga medlemmarna att spela de gamla låtarna eftersom de varit tvungna att stämma ner instrumenten för att passa sångarens röst.

Turbonegros nya era

Trots det treåriga avbrottet är intresset för bandet lika stort som om inget hade hänt. När Turbonegro ställde sig på scenen i hamburg förväntade de sig det värsta. Tony sylvester hade mer att bevisa för sig själv än för någon annan och proklamerade för fansen att detta är en ny era för Turbonegro.

– Vi visste att vi går in i lejonets kula. Våra fans är väldigt konstiga. Samtidigt som de är väldigt självständiga är de konservativa och kan snacka en del skit. När jag klev upp på scenen för första gången var jag konfrontativ eftersom jag inte förväntade mig ett bra mottagande, säger engelsmannen. Kanske var reaktionerna positiva eftersom bandet lyckades hitta tillbaka till den 

där råa känslan som präglade Turbonegro under tidigt 90-tal; klassisk amerikansk hardcore med mycket melodi. Bandet stämmer in med ett rungande svar när de förklarar att det är 'back to basic' som gäller nu. Happy-Tom förklarar:

– Normalt skulle vi ha lagt en massa lager av gitarrer på varandra för att få vårt klassiska sound men allt på Sexual Harassment är inspelat live. Musiken du hör på skivan är det som gått genom mikrofonerna, inget annat. För att behålla punkkänslan pressade bandmedlemmarna varandra. Grunden till plattan spelades in på två dagar, i ett svep och med få omtagningar. En stor kontrast mot Turbonegros tidigare tillvägagångssätt då det mesta skrevs i studion. Samtidigt innebar det även att bandet var tvungna att vara väl förberedda redan innan de klev in.

– Det går inte att fejka raw power, inflikar nya trummisen Tommy Manboy.

Dekadens och manlig kamratskap

När Turbonegro tog sina första steg i skarven mellan 80- och 90-talet var det som en reaktion mot det rådande musikklimatet i Norge. Deathpunk, en stil de själva skapade, var ett sätt att stå över rådande genrer. 20 år senare; hur mycket står de över genrerna egentligen?

– Sade vi verkligen så? Det är fan det sämsta man någonsin kan säga, haha! Du måste ha hittat på det, säger Happy-Tom och fortsätter:

– Alltså, vi blev utsparkade från hardcorescenen och deathpunk var egentligen en reaktion mot detta. Men när man är tonåring är ju deathpunk bara något som 

låter jävligt coolt. 

Även om bandet blygsamt ifrågasätter sitt eget uttalande, skapades något nytt som kom att prägla norskt musikliv långt framöver. Ett band som kvelertak – nu ett av Norges mest populära metalband – hade aldrig existerat utan Turbonegro.

– Jo, jag vill tro det, men å andra sidan hade vi aldrig existerat utan Poison Idea. Vi startade något nytt men i allt detta fanns det element av gamla grejer. Turbonegro är en mix av dekadent kultur. Det är Kill City, oi!, och Randy Newman, säger Happy-Tom.

– Hur vi än vill göra, kommer vi aldrig kunna komma ifrån Turbonegro-soundet, säger Tony sylvester. 

Tittar man på metalscenen idag finns det fortfarande en hel del homofobi och sexism. Hur mycket av en provokation var valet av image när ni startade Turbonegro?

– Jag kommer från samma stad som Darkthrone, Mayhem, Satyricon och många andra black metal-band. När de började med att döda varandra och bränna ner kyrkor, undrade vi vad vi kunde 

göra. Vad var det som till och med skulle kunna provocera dessa band? Jo, bögar! Men det visade sig att de älskade det och vi kunde bara skratta åt att provokationen aldrig funkade, säger Happy-Tom.

Är ni fortfarande provokativa idag?

– Jag tror aldrig vi har provocerat någon. Allt häftigt som hände med musiken under 70-talet hade även det en homoerotisk touch, säger Happy-Tom.

– Man måste inse att rock 'n' roll är en homoerotisk underhållning och det har det varit i över 50 år. Det handlar om manlig gemenskap. Turbonegro tog den där androgyna stilen från 70-talet h gjorde en parodi på Jagger, Bowie och stewart, säger Tony sylvester.

Följ Turbonegro Tryck på hjärtat

Följ Peace & Love 2012 Tryck på hjärtat

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.