Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Artikel / Söndag 2012-07-29 13:30

En hyllad och dissad Kapten Röd

Det senaste året har varit mycket framgångsrikt för Kapten Röd med en massiv turné, utmärkelser och hits. Den stora publiken har tagit honom till sina hjärtan, men ändå har han inte känt sig välkommen. Möt Kapten Röd i en exklusiv intervju.

Av Ametist Azordegan
Foto: Johan Carlén

För ett halvår sedan tog reggaeartisten Kapten Röd emot pris i P3 Guld 2012 som årets artist, men han tog även hem musikgalans mest prestigefyllda utmärkelse Guldmicken. Artisten som dittills mest varit aktiv på undergroundnivå tog plötsligt hem utmärkelser i konkurrens mot bland andra Veronica Maggio och Melissa horn som båda figurerat i medier och i radions spellistor mer än honom.

– Fan vad jag har upplevt mycket det senaste halvåret. Ja, det har varit den sjukaste resan, en intensiv tid. Efter vinsten har jag mest varit hemma och landat i mina egna skor, säger Björn Nilsson alias Kapten Röd.

– Tanken på att komma så långt existerade aldrig i min värld. Jag tyckte det kändes konstigt att se mitt namn bredvid Timbuktu som också var nominerad, utan honom som inspiration hade jag liksom kanske aldrig varit aktiv artist. Det hela kändes ärofyllt.

Musikprisvinsten innebar att Kapten Röd blev rikskänd över en natt. Den positiva händelsen visade sig emellertid ha en viss bitter eftersmak.

– Sekunden efter jag blev skitglad kom kvällstidningarnas reportrar och ville ställa frågor. trots att jag alltid har haft en policy om att inte prata med kvällstidningarna ställde jag ändå upp. Jag stod där och var glad över att jag hade vunnit och så visade det sig att journalisterna mest undrade vad jag hade att säga om att de andra nominerade artisterna borde ha vunnit istället för mig.

– Dagen efter galan var en "rude awakening". Det verkade som att media-Sverige var chockade och nästan tyckte att det var orätt att en artist som inte hade gått via dem, som inte har fått deras hjälp att bli stor, hade vunnit.

Priserna bortförklarades av Etablissemanget.

Den närmaste veckan efter musikgalan var det många musikjournalister som nästan försökte bortförklara Kaptens Röds vinst. Bitvis lät det hela som en diskvalificering av det som skett. I radio och i tidningar uttryckte en del tyckare att Kapten Röd må ha vunnit men att han faktiskt inte egentligen förtjänade utmärkelserna. Kaptenen beskriver att det kändes som om han fick en snabbkurs i hur industrin och journalister fungerar.

– Jag gick hela kvällen och tänkte på vad jag borde ha sagt till kvällspressen istället för de svar jag kom på. Borde jag ha sagt det eller det istället, tänkte jag ... och även om jag försökte blunda för det som publicerades om mig och inte läste någonting som skrevs dagarna därpå påminde folk mig om det här ifrågasättandet var jag än gick. Så det hela var sjukt bitterljuvt. Jag måste vara ärlig och säga att just när allting hände längtade jag tills det skulle ha gått en tid liksom, jag ville att tiden skulle hinna överskugga det hela litegrann.

Han berättar leendes att han ser P3 Guld-vinsterna som ett kvitto på att hans lyssnare bryr sig om honom, att de är väldigt hängivna. Man kan undra hur han har lyckats generera publikens uppmärksamhet och ett mer gediget intresse vilket sägs vara faktorer som är svåra att erhålla i vår tid då massan befinner sig i informationsstress. Att publiken och Kaptenen har en nära relation tror han delvis beror på att han ges ut via ett mindre oberoende skivbolag och har kunnat skapa en direktkontakt med sina lyssnare.

– De flesta artister hajpar sig själva sjukt mycket via internet men jag kände rätt tidigt när jag skulle släppa min första skiva att jag inte skulle ha möjlighet att jobba på det viset. Baksidan med att ligga på ett oberoende skivbolag är att man gör väldigt mycket av det praktiska arbetet själv. Jag skriver låttexter, spelar in alla låtarna och jobbar med det grafiska till exempel, så jag gav upp det där med att försöka sprida ordet om mig själv på nätet hela tiden. När jag inte var aktuell med något skrevs det alltså inte mycket på min facebook-grupp eller hemsida till exempel, men sedan när jag väl var aktuell så meddelade jag det personligen. Jag tror inte att det är så vanligt att artister själva driver sina hemsidor så det uppstod tidigt en direktkontakt mellan mig och folk, säger han.

Känner sig ovälkommen

Månaderna gick och kvar fanns en känsla av att ha skådat en match mellan David och Goliat. Å ena sidan fanns industrins förundran, å andra sidan ett triumferande från den svenska reggaescenen. tiden efter då Kapten Röd vunnit det folkliga musikpriset fortsatte en hel del aktiva reggaemusiker uttrycka sin stora glädje via sociala medier. Många var glada över att genren ifråga fick manifestera sin egentliga styrka och publikens kvantitet då det var publikröster som avgjorde vinnaren i varje kategori.

– Jag visste att det fanns en stor publik eftersom jag spelat mycket live och ständigt fått se det själv. Det är något av en tradition som hör just reggaescenen till att publiken mer troget går på livespelningar jämfört med många andra genrer, säger Kaptenen. Det är en relativt liten scen artistmässigt, men den mängden folk som kommer på spelningar har aldrig varit överens med hur mycket reggaen hörs och syns i media. Men vi visste att publiken var stor. Det roliga är att jag under det här året har träffat på musiker som säger att de i och med min framgång själva fått hopp att lyckas trots att de representerar en samhällskritisk musikgenre som annars anses vara okommersiell, eller till och med känns ovälkommen, i vissa sammanhang. Det här som har hänt mig visar ju att om tillräckligt mycket folk faktiskt vill stödja och pusha så bubblar det upp.

I år har 28-åringen skapat musik i mer än ett decennium. Kaptenen började skapa beats på gymnasiet eftersom han var fan av svensk hiphop och spred sina produktioner via olika svenska hiphopcommunities.

– Jag skickade beatsen till en massa rappare hela tiden. Plötsligt hamnade jag bakom micken en dag och så fick jag blodad tand säger han och funderar lite innan han fortsätter: 

– Numera kan man nog säga att jag har varit med rätt länge ja och jag vet en del nu. När man har jobbat och kämpat på i många år så vet man hur pass svårt det är att som reggaeartist på ett independentbolag komma in på radions spellistor eller få medverka i breda mediesammanhang. Det tar till exempel lång tid för en att sprida sin musik när man inte har stora pr-krafter. När jag släpper en skiva så är det inte direkt så att hela landet vet om det inom en månad som med popartister på stora bolag. För mig kan det ta väldigt lång tid att sprida nyheten, det känns som att ordet om att man är aktuell med något sprids via en mun till mun-liknande metod. 

– Det här gör ju å andra sidan att man inte brinner ut fullt så snabbt heller.

Efter en upplevelsefylld vinter och vår som kan beskrivas som något av en turbulent mognadsprocess för Kapten Röd och hans publik får dessa nu äntligen återförenas. Nu åker han nämligen iväg på turné. Turnén innebär mer än 40 spelningar fram till september varav tio av dessa är gratisspelningar på högstadieskolor runtom i Västsverige.

– Jag är sjukt peppad! Egentligen var tanken att ha paus nu och vila men sen kände jag att det inte är läge att pausa. Att få träffa publiken är hela drivkraften, säger han entusiastiskt. Publiken är de bästa betygsättarna för det man gör. När jag är nöjd med en text jag skrivit så brukar jag köra raderna acapella på scen och titta efter publikens reaktioner på den. För mig handlar allt det här sjukt mycket om kontakt liksom, det här är inte en envägskommunikation. Man speglar sig i varandra, artisten och publiken. Jag hade inte ens orkat hålla på med musiken om det inte vore för folks stöd. Det är sjukt peppande att ha vunnit ett musikpris men att träffa en ungdom som levt ett jobbigt liv, varit utsatt av samhället eller andra människor och som berättar för en tt ens musik har hjälpt till att vända ett destruktivt liv, ja det blåser bort ett musikpris helt och hållet. Det är främst sådant som får mig att fortsätta. Det känns väldigt ballt att få träffa publiken nu.

Behöver landa i vardagen

Han berättar att planerna efter den 40 spelningar långa turnén är att vila och försöka producera musik åt andra artister men främst skriva egna texter till kommande projekt. Det kräver dock att saker och ting lugnar ner sig lite och att han åter landar i vardagen. På frågan om hans låttexter kommer att förändras i framtiden med tanke på det senaste halvårets erfarenheter och det större kändisskapet skrattar han till och berättar en historia.

– Jag träffade på en gammal kompis i trappuppgången häromdagen som på värsta Majorna-göteborgskan drev med mig och sa "Jasså bor du kvar här? Jag trodde du hade flyttat till Örgryte nu när det går bra". Min gamla vän retades med mig om att mitt liv faktiskt inte har förändrats ett dugg. Jag kan såklart skriva låtar som inte har ett större syfte och som bara utgår från att jag har hittat ett roligt rim som jag vill bygga en låt kring. Men när det gäller låtar som har tyngre mening, som har ett allvar, så hämtar jag stoffet ur livet hela tiden. 

När det kommer till konstnärskapet sätter han textförfattandet i främsta rummet. Skildringars autenticitet och avstamp ur verkligheten är återkommande element när Kapten Röd pratar om artisteriets berättarroll.

– Jag känner mig som en tvättsvamp litegrann. Jag sjunger väldigt mycket ur andras perspektiv. Jag gillar uttrycket "den som har ordet måste tala för dem som inte hörs", utan att sätta artisteriet på en hög häst så är ju det en jävligt peppande tanke om musikens roll. Det är

verkligheten som inspirerar mig, jag är inte så sugen på att sjunga om galor.

Följ Kapten Röd Tryck på hjärtat

Kapten Röd till Emmaboda
2012-02-03 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.