Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

”Det är många som blir förvånade när de hör att jag inte är hårdrockare.”

Den gamle handbollshjälten Staffan Olsson snackar musik med GAFFA.

GAFFA | Av Anders Fridh
Söndag 2012-08-05 15:21
Foto: Viktor Ljungström

Går du på mycket konserter?

– Ja, det gör jag. Den senaste var Thåström på Cirkus. Det var helt fantastiskt, en av de bästa jag sett. Han har en otrolig karisma och utstrålning. Jag gillar både Ebba Grön, Imperiet och hans sologrejer nu. Thåström har följt mig sen tonåren. Ebba Grön kom fram när jag var i tonåren, i rätt ålder. Och de två sista soloskivorna är bland de bästa han gjort.

Vilken musik växte du upp med?

– Det var mycket KISS och Sweet. Man fick bara gilla antingen eller, men jag fegade ur lite och sa att jag gillar 10cc eftersom min storebror lyssnade på dem. Egentligen gillade jag både KISS och Sweet.

Vilken musik ska spelas på din begravning?

– Jag är väldigt svag för akustiska gitarrer. Kom Ihåg Mig med Lasse Winnerbäck hade säkert passat bra.

Du spelade mycket svenskt i ditt Vinter-program i P1 2010.

– Jag har alltid gillat svensk musik. En kompis upptäckte Eldkvarn tidigt och fick med mig. Senare har det blivit Peter Lemarc och Staffan Hellstrand. Den sista artist som jag föll riktigt hårt för var Lasse Winnerbäck. Det låter kanske som om man försöker vara djup, men jag gillar meningsfulla, eftertänksamma texter. Petter och Timbuktu har också bra texter. Du har avslöjat mig!

Varför betyder texter så mycket?

– Jag har bott 15 år utomlands, och då förstärktes känslan för svensk musik. Jag köpte alltid mycket svenskt när jag var hemma på somrarna. I början av tiden utomlands hade jag mycket hemlängtan, och då var det en tröst att spela svensk musik. Det går alltid att hitta musik som passar, vilket humör man än är på.

Vilken musik använde du som uppladdning inför stora matcher?

– Jag använde Winnerbäcks Elden inför alla matcher i EM på hemmaplan 2002. Det var den sista låten jag spelade innan jag gick från hotellrummet. Nästan maniskt. Jag går ofta ut när musiken sätts på i omklädningsrummet idag. Jag kan lyssna på max en låt. Vet inte vilka artister det är, men det är Kim Andersson som står för högtalarna i alla fall.

Spelar du något instrument?

– Jag har försökt två gånger. I sjuan anmälde jag mig till en trumkurs men gick aldrig dit, på grund av dåligt självförtroende. Sen fick jag en gitarr på fars dag en gång, men det har inte gått så väldigt bra att lära sig. Min grabb har tagit över och spelar hjälpligt. Jag hade väldigt gärna kunnat spela själv, men brukar skylla på tålamodet. Precis som när det gäller mycket annat.

Finns det någon musik du skäms för att lyssna på?

– När jag var liten, 12-13 år, så kunde jag inte erkänna att jag gillade ABBA. Det kunde man bara inte göra som kille.

Inför stora idrottsarrangemang som OS och VM görs det ofta sportlåtar. Vad tycker du om det?

– De blir ofta populära om Sverige gör det bra i mästerskapet. Det förknippas med framgång. Staffan Hellstrands Explodera (från fotbolls-EM 2000) tycker jag är den bästa, men jag är förstås lite färgad. Markoolios låtar är roliga, men inget jag gillar musikaliskt. När vi snackar sportlåtar så har jag faktiskt haft Ingemar Stenmarks De Ä Bar Å Åk på singel.

Om en artist skulle göra en låt om dig, vem skulle det vara?

– Ett samarbete mellan Winnerbäck och Thåström skulle vara coolt. Organiserat kaos.

Vilken var den första skivan du köpte?

– Kommer inte ihåg min egna första skiva. Det jag minns är att jag gick in på min brors rum och spelade We Are The Monkees på singelvinyl. Det var min första riktiga musikupplevelse.

Om du fick träffa en musiker, död eller levande, vem skulle det vara?

– Jag har träffat Winnerbäck och Hellstrand, så jag säger Thåström. Plura är också cool, men om man bara får välja en så …

Det långa håret har varit ditt signum hela karriären. Är du inspirerad av någon speciell artist eller genre?

– Nej, det är jag inte. Det är många som blir förvånade när de hör att jag inte är hårdrockare. Jag vet inte varför jag har långt hår, det var väl coolt en gång i tiden och så har det hängt kvar. Gamle landslagsmålvakten Tomas Svensson fick en signerad tröja av Dregen i Backyard Babies en gång när de spelade i Barcelona. Dregen tyckte jag skulle ha den. Det hade säkert med håret att göra.

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.