Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Artikel / Söndag 2012-09-02 13:37

Hitduon hittade hem

Norlie & KKV skrotade ett helt album och producerade istället tre superhits. På Spotify slåss de numera med Kent om titeln mest spelade svenska akt. Efter en sommar med Allsång på Skansen är formeln klar och debutalbumet på väg.

Av Fredrik Franzén
Foto: Sandra Johnson - www.sandrafotar.se

I en före detta industrilokal på Kungsholmen i Stockholm snickras det för fullt. Det lilla men stadigt växande skivbolaget fantabolous håller på att bygga sin nya studio. Det ligger plankor på golvet och det luktar spån. Men bardisken börjar ta form. Och framförallt: i de mindre rummen sitter redan skivbolagets artister framför sina instrument och gör sin grej.I det bortre rummet sitter Sonny fahlberg och Kim Vadenhag, bättre kända som norlie & KKV. De beskriver sig själva som två helt vanliga killar, men likväl är deras liv för närvarande inte helt … vanliga. Det började för tre år sedan. Sonny och Kim träffades på en bar och kände igen varandra från ett hiphopforum de hängde på. Båda gjorde musik på eget håll, men det hade inte riktigt lossnat för någon av dem.

– Ett par veckor senare gjorde vi vår första låt tillsammans, säger Sonny. Sedan gjorde vi en till och sedan en till. Vi klickade, liksom, så det var bara att köra. Samma sommar började vi att spela på en del klubbar för typ 500 spänn spelningen. Det sjuka var att vi faktiskt fyllde ställena. Vi hade så många kompisar på den tiden, och vi drog såklart dit alla vi kände, så det kom ju typ 350-400 pers.

Då förstår jag att arrangörerna ville ha tillbaka er.
– Ja, med tanke på vad vi fick betalt blev vi nog lite utnyttjade där ett tag. Men vi hade ju vanliga jobb på den tiden. Jag satt på ett IT-kontor och vaktade en telefon. Kim städade tåg på centralen. Det var inte direkt det Glamourösa livet vi levde. Vi levde på gränsen, liksom. Vi jobbade så lite som möjligt och gjorde musik resten av tiden.

Var det ingen som uppmanade er att skita i musiken, börja plugga och skaffa vanliga jobb?
– Det är klart, säger Kim. Men vi tänkte inte så mycket  på det. Vi tyckte väl att det vi gjorde var så otroligt roligt, så vi bara körde på.
– Precis, instämmer Sonny. Vi blev så himla glada för varje liten grej som hände; varje bokning som trillade in, varje kommentar på facebook, varje spelning på YouTube. Snart kände vi dock att det var dags att ta det här till nästa nivå.

Vad innebar det?
– Att skaffa ett skivkontrakt.

Varför det?
– Vi behövde hjälp. Vi behövde någon som kunde producera musiken. Vi behövde få coaching och feedback. Vi behövde någon som skötte marknadsföringen och såg till att vi kom ut på Spotify och sådant där.
– Men framförallt behövde vi hjälp med att  skaffa kontakter, säger Kim.
– Ja, kontakter är a och o i den här branschen. Det är så man får bokningar och spelningar och blir spelad på radio. Man måste ha kontakter för att folk överhuvudtaget ska höra ens musik.
– Men det absolut viktigaste är såklart att göra bra musik, säger Kim. Vi hade ju faktiskt en massa färdiga låtar när vi skrev på med skivbolaget och släppte då en ep som inte gick alls bra. Det var dött. Och då hade vi ändå precis samma förutsättningar som vi har idag.

Du menar att låtarna helt enkelt inte var bra nog?
– Exakt. Men sedan så hittade vi någonting.
– Faktum är att vi hade en helt färdig skiva redan i höstas, säger Sonny. Men så bestämde vi oss för att lägga den åt sidan, inte lyssna på den på en månad och bara hänga med familjen istället. När vi sedan lyssnade på plattan kände vi: nä, det här går fan inte! Det här är inte vad vi ska komma ut med. Vi sparade bara en enda låt, och den blev vår första riktiga singel: När Jag Går Ner.

 

Handsvett och alla hoppar omkring

Singeln När Jag Går Ner blev en succé. Duons okomplicerade och levnadsglada sånger om sårad passion och ljungande revanschlusta slog bevisligen rakt in i hjärtat hos väldigt, väldigt många. Snart ville såklart alla höra mer. Och då insåg Sonny och Kim att de inte hade några flera låtar.

– Vi sparade ju som sagt bara När Jag Går Ner, säger Sonny. Vi släppte den utan tanke på vad som skulle hända. Men det som hände var ju att den slog stort – med våra mått mätt jättestort.
– Vi var väl lite dumma när vi slängde alla låtarna, erkänner Kim.

Så hur reagerade ni när ni plötsligt förväntades skriva nya?

– Först och främst blev vi nog rädda. 
– Vi hade ju alltid gjort det här för att det är kul, säger Sonny. Det gör vi såklart fortfarande, men på något vis blev det plötsligt allvar. Det räckte liksom inte längre med att bara vi tyckte att det är kul. Helst skulle en massa andra också tycka det.
– Ja, samtidigt som det var en lättnad att folk gillade det vi gjorde, innebar det också en viss press, säger Kim. Man måste ju hela tiden toppa det man gjort tidigare. Man vill ju inte gå ner sig.

Blev ni psykade av framgången med den första singeln? Försökte ni avsiktligt imitera eller undvika den?
– Vi ville absolut inte upprepa det vi gjort, men vi ville nog ändå hitta samma känsla, samma feeling, menar Sonny.

Vad är det för feeling?
– Jag vet inte. Man ska få lite handsvett, antar jag? Det ska ske någon sorts reaktion. 
– Man kan känna i rummet när man har en bra låt på gång, säger Kim. Det blir en speciell energi. Alla hoppar runt och är glada.
– Det var så vi kände när vi gjorde När Jag Går Ner, säger Kim. Och så småningom kände vi likadant med den nya låten vi jobbade på: Tröjan Du Hatar.
– Då sa det pang. Jag tror vi har typ 29 miljoner spelningar på Spotify. Vi är faktiskt den mest spelade svenska akten där just nu. Det kunde vi verkligen aldrig föreställa oss när vi satt ute i Vårby Gård och klinkade ihop det där. Det är helt sjukt. Det börjar rent av bli lite konstigt. Mäktigt men konstigt. Det börjar liksom bli svårt att fylla ut skorna.

Vad är det som gör att just era låtar spelas 29 miljoner gånger? 
– Jag tror att de flesta låtar vi släppt varit väldigt enkla att relatera till. Jag menar, alla har väl varit kära någon gång?

Hur kommer det sig att ni har valt just det ämnet då?
– Det har bara blivit så. Vi gick genom en period där vi upplevde rätt många taskiga förhållanden och tyckte väl att det var lite jobbigt.
– Det hänger väl ihop med åldern, säger Kim. Vi hade precis gått ut skolan och skulle skaffa jobb och bli vuxna. Allt blev seriöst – även förhållanden. Samtidigt hade man ju trots allt kvar den där pubertala grejen inom sig. Och då blev det rörigt. Man visste liksom inte vart man skulle ta vägen.

Är det ett lätt eller ett svårt ämne att skriva och sjunga om? 
– På ett sätt är det lätt, säger Sonny. Det är lätt att hitta den där känslan, hitta inspirationen. Samtidigt är det svårt eftersom man tvingas blotta sig själv. Man uttrycker exakt hur man känner, men man gör inte det för en person, utan för flera tusen personer. Man fläker ut sig för Sverige, liksom. På tisdag ska vi ju stå och sjunga om de här grejerna inför tre miljoner människor.

Vad händer på tisdag?
– Allsång på Skansen, säger Kim. Då går vi riks. På min födelsedag. Jag har nog aldrig varit så nervös inför min födelsedag i hela mitt liv …

"Vi är ju ödmjuka killar"

Det var som sagt bara tre år sedan Sonny och Kim träffades på den där baren. Det har varit tre händelserika år, under vilka en kedja av händelser lett fram till att en tredjedel av det svenska folket sitter och tittar och lyssnar på sångerna som skrevs i Vårby Gård.

Hur peppar ni varandra inför ett sådant här galet evenemang?
– Vi kör panna mot panna, kollar varandra i ögonen och sedan så kör vi, säger Sonny. Den taktiken har vi kört sedan första spelningen och den verkar funka.
– Det uppstår någon sorts strålning där, säger Kim.

Jag förstår ändå inte riktigt. Jag utgår från att alla människor har åtminstone lite scenskräck?
– Jo, men jag tror att vi har stor hjälp av att vi sjunger de låtar vi sjunger, säger Sonny. Det hade varit en helt annan sak att kliva upp på scen och sjunga någon annans låtar. Nu är ju det här vår grej. Det är våra låtar och det handlar om oss. 
– Alltså, det är den bästa känslan som finns på scen och sjunga sina egna låtar, säger Kim. Det går inte att beskriva.

Hur reagerar ni då när ni ser någon i publiken som ser uttråkad ut eller drar iväg mot baren?
– Det där händer såklart hela tiden. Det händer värre saker än så. Fingrar i luften. Folk som buar. Jag menar, vi ser allt från scenen. Folk verkar glömma bort det ibland.
– Det är bara att slå bort de tankarna, säger Sonny. Ibland lyckas man till och med vända på det, bli peppad och tänka att nu jävlar!

Vad är det första ni gör efter en konsert?

– Torkar av svetten, säger Kim. Byter kläder. Snackar med de andra musikerna. Ibland går vi genom vad som funkade och inte funkade. Sedan gillar ju jag och Sonny att gå ut på stället efteråt och bara hänga. På sistone har det i och för sig blivit lite väl mycket kaos, men annars är det ju såklart kul att snacka med dem som gillar vår musik. 
– Vi är ju ödmjuka killar, menar Sonny. Vi vill inte att folk ska tro något annat. Vi är ju inga superstars. Vi är människor som alla andra. Glömmer man bort det, då är man nog illa ute.

Ett album på väg

En anmärkningsvärd detalj i sammanhanget är att Norlie & KKV ännu inte släppt något album. Sedan succén med När Jag Går Ner har det bara rullat på. De har fortsatt att uppträda flitigt och släppt nya singlar och ep:s i takt med att de blivit klara. Den färskaste singeln heter Där Jag Hänger Min Hatt och ligger inte helt överraskande högt uppe på listan över de mest spelade låtarna på Spotify. Samtidigt har de dock fortsatt att arbeta med debutalbumet, som sedan en tid tillbaka har titeln Snart.

– Nu räcker det ju inte att bara skriva en låt, säger Sonny. Nu ska alla de här låtarna plötsligt passa in i den här lilla kartongen. 
– Det behöver inte heller bara vara hits, säger Kim. Det kan vara olika låtar i olika stilar. Att göra ett album ger oss en chans att visa vår bredd.
– De låtar vi hittills släppt, det finns ju en anledning till att just de är singlar, menar Sonny.

Men det kommer inte bara att vara sådana på skivan. Albumet Snart var planerat att släppas nu i augusti, men Sonny och Kim avslöjar att releasen precis blivit uppskjuten på obestämd tid.

– Vi har haft för många spelningar, helt enkelt, säger Sonny. Det är självklart inte något negativt. Absolut inte! Antingen ställer vi in en massa spelningar för att kunna göra klart albumet, eller så fortsätter vi att spela, träffa våra fans och har en personlig kontakt med dem. Det är ett rätt enkelt val, faktiskt. Alltså gör vi alla de spelningar vi redan har inbokade. Sedan gör vi färdigt albumet, när vi har tid.

– I slutändan är det ju ändå bara bra låtar vi vill göra, säger Kim. Bra musik. Man behöver inte komplicera det. 

Så när släpps albumet då?
– Snart, ler han. 

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.