Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Artikel / Lördag 2012-09-22 15:55

”Folk har börjat sno fåglar av oss”

Sameblod är bandet som hyllas var de än spelar. För GAFFA berättar de om autografskrivandet, samboskapet och origamifåglar på vift.

– Jag fattar ingenting, säger Frederick. Vi började spela för ett år sedan och nu ger vi autografer. Det kom fram en tjej efter vår spelning på Debaser Medis och ville att jag skulle signera hennes arm. Jag gick in för det och gjorde ett konstverk och hon blev sur eftersom hon bara ville ha mitt namn.

– Namn och nummer, skämtar Mikael. Nej, men det var första gången som vi gav seriösa autografer. Vi har ju sett folk peka efter oss när vi varit ute på café och så.

– Fast det kan ju vara vi som fått för oss det, svarar Frederick snabbt.

– Ja, det kan ju vara vi som fått hybris, skrattar Mikael.

– Nej men jag fattar faktiskt ingenting, säger Frederick. Jag är ju en helt vanlig människa. Liksom why?

– "Want my money or something?" skrattar Mikael. Nej, men jag njuter av det, säger han och sträcker ut armarna.

Vi sitter på Pustervik, i eftermiddagssolen. Det märks att de är bra vänner, Frederick Rundqvist och Mikael Mattisson. De skämtar hela tiden med varandra och har nära till skratt. De lärde känna varandra i Skellefteå, flyttade till Stockholm och tröttnade på det.

– Det är tråkigt i Stockholm. Man träffar samma folk och gör samma saker. Det är roligare att börja på ny kula. Och sen Way Out West, som var magiskt, så har jag bott här, säger Frederick. Det äger här. 

Snart sambos

Till vardags har de vanliga kneg, Frederick Rundqvist och Mikael Mattisson, som tillsammans bildar elektropopduon Sameblod. Frederick är gympaledare för barn i 4 till 6-årsåldern och Mikael jobbar på lager. De har bott i Göteborg sedan deras bejublade spelning på Way Out West då Park Lane fylldes till bredden och flera hundratals människor stod i kö utanför. Den 1 oktober flyttar de ihop, men än har de inte tröttnat på att umgås.

– Vi ska slå våra kloka huvuden ihop, skojar Frederick.

– Jag tror vi är ganska tåliga. Det är ju på turnéer som det sätts på prov. Som när vi åkte upp till Stavanger för att spela förra helgen. Då åkte vi nattåg till Bergen och hade sittplats hela vägen. När vi väl kom fram klockan sex på morgonen så satt vi på café i fem timmar och drack en kaffe eftersom vårt norska bokningsbolag inte öppnade sitt kontor förrän vid halv tolv. Då skrev vi istället en låt ihop, säger Mikael.  

– Vad ska den heta?

– Den har inget namn men den är sjukt mäktig, säger Mikael.

– Power ska den heta, säger Frederick.

– Som Kanye Wests låt?

– Ja, just det. Men Powah då, med ah, säger Mikael.

– Skriv inte det, säger Frederick. Då måste den ju heta så.

– Vi har ju typ ett förhållande, nästan. Vi har svårt att vara ifrån varann. Om två helger ska jag spela skivor på Jazzhuset, Mike kommer ju antagligen vara med fast han inte blivit tillfrågad. Han brukar hänga med, säger Frederick.

För mycket bra musik

Inspirationen kommer från allt de själva lyssnar på. Från Wild Nothing till Efterklang.

– Det finns för många sjukt bra plattor. Man vill ju fokusera på en och lyssna på den ordentligt, säger Frederick.

– Vi inspireras väl av allt. Man brukar bli pepp av en bra låt och känna att "den här låten hade jag velat skriva" och så skriver man nåt och så behöver det inte ens bli särskilt likt.

Live är de fyra stycken. Då tillkommer även trummisen Daniel Andersson och gitarristen Jonas Settlin.

– Vi hade aldrig hört Daniel innan han började spela med oss, vi bara bjöd med honom eftersom vi hört att han skulle vara bra, vi hade lika gärna kunnat kicka honom. Men han är en av Sveriges bästa trummisar, säger Mikael.

Fågelbesattheten

På deras spelningar draperas hela scenen med massvis av handvikna origamifåglar. Det hela kom till när Frederick satt hemma och råkade snubbla över en tutorial. Det tog en timme för honom att lära sig vika fåglarna.

– Plötsligt hade jag 80 stycken och nu är de med på varje spelning, säger Frederick. Man viker ihop dem försiktigt efter varje spelning.

– Folk har ju börjat sno fåglar av oss, säger Mikael. Det vore coolt om de istället gjorde egna och slängde på oss när vi har spelning.

Sameblods låt UR Road har börjat spelas i P3 och kallas då för svensk elektropop. Men Sameblod själva har svårt att sammanfatta och sätta etikett på sin egen musik.

– Jag har inget emot om folk vill sätta rubrik på det vi gör. Men vi är inte så snälla som svensk pop är, säger Frederick.

– UR Road är min lilla darling. Det var en bra period av mitt liv och det är kanske den som har mest svenskt sound, säger Mikael.

– Plattan är egentligen jävligt mörk, den sticker ut väldigt från resten av låtarna, säger Frederick. Men jag har svårt att kalla vår musik svensk.

– Skönt att vi aldrig blev kallade för Stockholms boyband i vilket fall, den etiketten har ju redan Urban Cone fått, säger Mikael.

Sameblod spelar i Södertälje den 8:e december.

Följ Sameblod Tryck på hjärtat

Sameblod: Jazzhuset, Göteborg
2013-06-07 (recension)
Popaganda bokar hyllad pop
2012-08-15 (nyhet)
Sameblod: Braided Memos
2012-04-25 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.