Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Artikel / Söndag 2012-10-14 16:25

Så mycket mer av Miss Li

Hon har hittat ett sätt att balansera det mörka och ljusa i tillvaron, inte bara som Linda Carlsson, men också som Miss Li. Nu är hon aktuell med sitt sjätte album som enligt henne själv knyter ihop säcken, där såväl det glada som det svarta får utrymme.

GAFFA | Av Maria Stacke
Söndag 2012-10-14 16:25

"I DON'T NEED no doctor treating me, no, no, no" sjunger Miss Li på nya singeln My Heart Goes Boom, en klassisk Miss Li-låt, med sprudlande melodi och energiskt tempo. Verkligheten är inte riktigt lika enkel för Linda carlsson, som hon egentligen heter. När GAFFA för ett och ett halvt år sedan träffade Miss Li hade hon just blivit symptomfri från en kronisk ledsjukdom som drabbat henne. Själv beskriver hon det som att "kroppen gav upp, kroppsdel efter kroppsdel" utan att någon riktigt förstod vad det var. Det årets upplevelser resulterade i Miss Lis mörkaste skiva hittills, Beats & Bruises, som släpptes 2011. Där varvar hon mörk, rökig jazz och blues med svartsjukedramer och ångest, ett tydligt steg från det sprudlande, glada som blivit hennes signum.

– Jag kommer förmodligen alltid att vara sjuk men jag är tillbaks i mitt vanliga rastlösa tempo, även om jag har ont typ varje dag. Det var ju väldigt traumatiskt att inte veta vad man hade för sjukdom under så lång tid, det är klart att det påverkar en. Du vet livet, allt, vänds. Under tonåren, och säkert många år efter, lever man i den här bubblan av ungdom och fest, vilket jag säkert gör idag också, men jag har nog lärt mig att fokusera min energi på viktigare saker än jag gjorde innan.

Linda berättar att hon försöker trappa ner på medicineringen och att hon oroar sig för medicinernas eventuella biverkningar, men så avbryter hon sig själv.

– Det där är skit samma! Jag slapp dö för två år sedan. För då tänkte jag, vad är det här, jag kanske dör av det?

Miss Li beskriver hur hennes sjätte album, Tangerine Dream, som släpps tionde oktober, är skapad i ruset och lyckan över att må bättre, att vara vid liv och turnera igen.

– Vi började skriva låtar direkt när förra skivan släpptes. Jag kände att den var en ganska deppig skiva, och det vägde i och för sig över lite med de här väldigt naiva skivorna som har getts ut tidigare, men jag kände ändå att jag kan inte riktigt vara den där deppiga tjejen. Det är inte riktigt jag. Det var ett år då jag var sjuk och det finns i den skivan, men så var jag bara rastlös, och kände att vi måste fortsätta skriva! Så Tangerine Dream är en väldigt turnéig skiva med input från hela europa. Jag skulle inte säga att den på samma sätt som förra skivan baserades på något specifikt, mer intryck överlag.

Folklighetens baksidor

Miss Li är i höst inte bara aktuell med ett nytt album, hon har också brutit sin långa vana att tacka nej till medverkan i olika tv-program. Därför kommer vi kunna se henne i årets upplaga av Så Mycket Bättre.

– Jag tackade ju nej även i år, för tredje gången, och så frågade de igen. Jag lider lite av att jag är så rastlös och att jag blir uttråkad så fort jag har en dag som jag inte har någonting planerat, så jag tänkte bara att äh, jag kanske ska sluta vara så anti. För jag har inte kollat på det direkt, heller. Grejen var att jag tyckte att det var lite mer intressant i år, med artisterna. Det kändes som att det skulle bli lite stökigare och jag hoppas att det framgår för det var det verkligen.

En av anledningarna till att Miss Li tidigare tvekat är att den breda publik som kommer med stora program som Så Mycket Bättre eller Allsång på Skansen inte alltid uppskattar hela hennes repertoar.

– Jag märker ibland att folk inte förstår de första skivorna som är taskigt inspelade, när det är bara första tagningen på sången och jag ville att allt skulle låta dåligt. Den publiken som har kommit med till exempel Allsång på Skansen förstår inte den grejen. De tycker bara "gud vad dåligt". Men jag gillar ju den typen av charmig touch. Håkan hellström gjorde ju Allsång på Skansen och på något sätt så var det som att han banade väg för att det skulle vara okej, och det är en väldigt härlig publik att spela för men det är en svår balansgång. Men jag vet inte, det kan vara både positivt och negativt och jag har inte kommit fram till vad jag tycker så det är lika bra att köra på.

Fler nyanser på nya skivan 

Kavalkaden av starka hits som gett Miss Li en bred och stor publik har också målat in henne i ett hörn, som den spralliga och glada.

– Singlarna betyder mycket för mig, Oh Boy betyder jättemycket för mig, alla har gjort det, men jag känner att jag har berättat mer på albumen än vad de här singlarna gör. Folk som köper albumet och är mer inlyssnade har en annan bild, de vet att jag också skriver samhällskritik och inte bara om kärlek, men det framgår nog inte rent singelmässigt vilket är tråkigt. Det är väl någonstans mitt fel att just de texterna råkar hamna på de mest singelmässiga låtarna. Samtidigt är det inte riktigt lika lätt att skriva den typen av låtar längre.

– Jag hade nog inte skrivit Oh Boy idag. Ba Ba Ba hade inte funnits. Det händer ju saker medan man blir äldre …

Därför beskriver hon också Beats & Bruises som en befrielse, där hon varken kunde eller behövde vara glad. samtidigt tillstår hon själv att det glada, utåtagerande är en viktig del av henne. På Tangerine Dream lyckas hon överbrygga det mörka och det ljusa, och låta det arga och komplicerade ta plats bredvid det naiva och enkla, med ett sound som hon själv beskriver som en "sammanfattning" av tidigare skivor. Dessutom är det enkla inte alltid så enkelt som det verkar. Miss Li berättar om en av sina favoriter på skivan, Golden Retriver, en lite udda historia med mungiga och tvärflöjt som låter ungefär som en barnsång från 70-talet.

– Jag gillar verkligen sådana töntnördiga låtar och Golden Retriver är så konstig men jag gillar verkligen sådana texter. Jag gillar att den heter Golden Retriver och handlar om en hund men att det egentligen handlar att bryta upp från det gamla och gå in i något nytt. När jag sjunger om att flytta ut på landet så menar jag mer att rensa upp själen från den här skiten inne i stan och gå in i en ny fas i livet fast det kommer ingen fatta. Alla kommer tycka det är en till barnlåt som Ba Ba Ba men jag älskar den.

Låtar som denna får plats bredvid samhällskritiken i andra singeln Plastic Faces och den politiska kommentaren i avslutande Clever Words. Att det drar åt olika håll är inget som stör henne.

– Jag gillar intensiva, spretiga skivor som ändå har någon slags röd tråd.

Men vilken politiker hon kritiserar i Clever Words vill hon inte avslöja.

– Jag vet inte om jag vågar säga det men folk vet säkert hur jag står rent politiskt så man kan nog lista ut det. Det är ju en risk att gå ut och säga hur man känner och jag har aldrig sagt vad jag röstar på … mer att jag håller mig åt det här hållet, där man räknar in hela samhället och alla svaga.

Behöver inte drömma

Innan vi skiljs åt frågar jag Linda om hon har någon livsdröm utanför musiken. Hon funderar en stund.

– Det är så konstigt, sen jag började skriva musik så har det tagit upp all min tid. Förut så var musik någonting som jag verkligen satsade på och drömde om. Jag försökte skriva låtar och bildade band och så där … nu är det all min tid, och det är både min hobby och mitt arbete. Det är klart nu är jag 30, ska inte jag börja tänka på barn? Och det gör jag inte, det vet jag i alla fall. Det är ju inte säkert, alla skaffar ju inte barn. Vi får se. Jag har inte så mycket drömmar. Jag gör precis det jag vill göra just nu.

Följ Miss Li Tryck på hjärtat

Miss Li: Wolves
2013-04-09 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.