Nyhet

3 klassiker firar 30 år – vilken är din favorit?

GAFFA.se – allt om musik.

Ibland står alla stjärnor rätt, ni vet sådär så att allt bara är helt fantastiskt och allting man tar sig för blir succé. Det måste varit en sån dag för 30 år sedan, för den andra maj 1989 släpptes nämligen tre (!) superklassiska album. Såväl The Cure som The Stone Roses och Neneh Cherry fick ur sig album som kommit att bli kult. Sånt sker sannerligen inte varje dag.

Men – om ni måste välja ... vilken platta är egenltigen bäst? På Facebook försöker vi avgöra det hela.

The Cure – Disintegration


Britternas åttonde album kom att bli deras kommersiellt mest framgångsrika. Inte så konstigt kanske med fantastiska låtar som Pictures Of You, Lovesong, Lullaby och Fascination Street. Plattan är en återgång till det mörkare The Cure, vilket har förklarats med att Robert Smith kände stor press att leva upp till bandets framgångar och börjat använda mycket hallucinogena droger. Oavsett vad, slutprodukten är en klassiker av rang.

The Stone Roses – The Stone Roses


Få band har skapat bättre debutplattor än Ian Brown och hans The Stone Roses. Med sin självbetitlade debut fick de en hel generation ungdomar att dra på sig fiskarmössa och gå psykedeliskt bananas. Och det med klassiska låtar som Fool's Gold, I Wanna Be Adored och I Am The Resurrection. Men till skillnad från många andra plattor som nått stor framgång var den här debuten ingen ögonblicklig succé. Genom idogt spelande och en större framväxt av hela Madchester-scenen kom så även The Stone Roses att få sin rättmätiga kultstämpel.

Neneh Cherry – Raw Like Sushi


Kom inte och säg att du aldrig hört Buffalo Stance, för den gubben går vi inte på. Med sin monumentala hit i bagaget var det närmast en självklarhet att Neneh Cherrys debutalbum skulle bli en klassiker och ja, så blev det ju också. Det är inte så konstigt när nämnda banger öppnar plattan och sen direkt följs upp av Manchild. Raw Like Sushi är en skiva av sin tid, en skiva som speglar ett genreöverskridande sound som kommit att bubbla upp allt mer. Den låter verkligen som sin tidsepok. Men den håller fortfarande trots, eller kanske tack vare, det.

LÄS OCKSÅ: Så festivalar du med gott miljösamvete


ANNONCE