Olle Ljungström: Det Stora Kalaset

Olle Ljungström
Det Stora Kalaset

Olle Ljungström - Det Stora Kalaset

GAFFA

CD / Warner
Utgivning D. 1998.01.30
Recenserad av
Daniel Horn

Det tog Olle Ljungström fem soloår för att komma in i sig själv och lika mycket ut i det svenska folkhemmet. Det Stora Kalaset bygger på allt som var så bra med artisten. Välformulerade och lekfulla rader tillsammans med stora, hittiga låtar. På samma sätt som Olle gärna ville dra av fyrverkerierna direkt är hans fjärde soloverks inledning likadelar gigantisk som retfull popmusik. Nåt För Dem Som Väntar, Det Betyder Ingenting och Morotsman som sköljs över av distade gitarrer. Detta följs av P4-vänliga Lyssna som ändå river Svenne Banan i fejjan med ord som ”Jesus lever, det gör Elvis och ostronen med.
Heroin, ett glas vin när du vill vara riktigt fin.”

Det finns inget inställsamt i det inställsamma. Musiken skaver mitt i sina snällaste toner. Olle Ljungström häver ur sin bittra diskbänksrealism med sin väna röst som man inte kan annat än att omfamna.

Albumet spelades in under goda förhållanden i en billig studio för att pengarna istället skulle räcka till mer tid. Låtarna testades med olika arrangemang för att Olle och låtpartnern Heinz Liljedahl skulle pricka rätt på alla fronter. Och det märks. Det låter skitigare än föregående lyxvarianten Tack, men ändå mer genomtänkt. Idén med att köpa tid istället för fet ljudbild var så rätt och riktig som den kunde bli.

Och man återkommer till låtarnas otroliga och jämna kvalitet. Bara en sån sak som att Jag Ljuger – ett av Olle Ljungströms mest sårbara verk – inte fick plats säger en hel del om det här albumet. Det ska då tilläggas att det inte var något misstag att utesluta den. Personerna bakom Det Stora Kalaset visste exakt vad de gjorde.

Jag Och Min Far är givetvis värd ett stycke i sig. I likhet med Sthlm Sthlm lånar han friskt från Bruce Springsteens repertoar; Jag Och Min Far kan utan problem länkas samman med Bossens My Fathers House. Men det som gör den här historien än mer intressant är att det här är en helt fiktiv historia. Olle Ljungström berättar en så stark historia om sin far som han inte hade haft kontakt med på många år, men som i allra högst grad levde. Och på nåt sätt blir låten ännu starkare med det i åtanke. Han sjunger om att enas med sin far under jorden. Vi gör alla upp med våra demoner och förmodligen fann Olle Ljungström sin tröst i den här värken till låt. Må hans musik aldrig vila i frid.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA