Eagulls: Ullages

Eagulls
Ullages

Den lätta andra skivan

GAFFA

CD / Partisan
Utgivning D. 2016.05.13
Recenserad av
Alexander Pettersson

80-talet är knappast något nytt resmål för band och artister som avser att piffa till sitt sound. När det specifikt gäller postpunk från den tidigare delen av detta decennium har vi sedan länge hört band som Interpol, The Rapture och senast svenska Holograms återbesöka denna era.

När Leeds-kvintetten Eagulls återvänder med sitt andra album tycks bandet vara nyss hemkommet från en gemensam hitta-dig-själv-resa; låtarna är betydligt starkare, soundet mer raffinerat och ljudbilden har klättrat minst ett par pinnhål högre. The Cures tidiga katalog trängs fortfarande med band i stil med Modern English och The Chameleons som de oundvikliga inspirationskällorna, så att säga att det nu rör sig om ett helt annat band vore att ljuga. Men vad som snabbt går att konstatera är att Eagulls anno 2016 lyser med en helt annan närvaro och ett nyfunnet fokus.

Bandmedlemmarnas roller känns också de klart tydligare; tajtare basgångar, finurligare gitarrprylar och klart bättre driv i punkbatteriet. Framför allt låter George Mitchells röst mer ångestfrustrerad än någonsin vilket naturligtvis enbart kan innebära något positivt. Det blir snabbt uppenbart att den röda tråden fortfarande kommer från det sena 70- och tidiga 80-talets postpunkvåg med gitarrer och basar marinerade i chorus-effekter som tydligaste riktmärke. Och visst, det dunkla 80-talet kanske inte är världens minst återbesökta era, men ibland är det bara skönt att komma hem. Är Ullages då egentligen en ganska slätstruken skiva? Jag skulle föredra ordet ”familjär”.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA