En tre timmar lång berg- och dalbana

The Cure, Globen, Stockholm

En tre timmar lång berg- och dalbana

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Globen är inte full men det är fortfarande väldigt mycket folk, vilket om man tänker efter är ganska otroligt. The Cure har inte släppt något nytt på åtta år och inget nytt riktigt bra sen Bloodflowers för tio år sedan. Att bandet med de förutsättningarna kan turnera världen runt i arenor säger allt du behöver veta om The Cures karriär. Bandet har gjort allting avigt och alltid vägrat att följa regelverket.

Så när bandet nu kommer till Sverige igen bjuder de på tre timmar och hela 35 låtar. Och med så mycket skivor och klassiska låtar i bagaget kan man i stort sett få vilken sorts spelning som helst, ikväll får vi en popkavalkad, inte det jag hade hoppats på men mer om det senare.

Robert Smith och grabbarna öppnar med tre låtar från den fantastiska Disintegration som följs av sömnpillret High. Det är en ganska tråkig öppning, Plainsong är en grym låt men Pictures Of You och Closedown är inte de bästa den skivan har ett erbjuda. Med det sagt sjunger Robert Smith fortfarande hur bra som helst.

Den här konserten brinner först när bandet slänger in The Baby Screams, en ganska udda låt som får till ett riktigt driv. Dock blir det lite komiskt då de fem stora displayerna koncentrerar en skärm på varje medlem, detta då Simon Gallup vägrar att stå still. Vilket gör att det blir en helt tom display medan man ser basisten skutta förbi i bakgrunden på alla andras skärmar.

Kvällens första höjdpunkt kommer med en otroligt vacker och hypnotisk Sinking som gör precis allting rätt. A Night Like This sitter perfekt och följs av en väldigt skramlig och fantastiskt bra All I Want. End Of The World från den ruskigt ojämna The Cure-skivan från 2004 är charmig men en bagatell och en låt de gärna hade kunnat strukit. Och med popbetoningen är låtlistan egentligen väldigt tråkig men bandet är såpass inkört och svänger så förbannat bra och det faktum att The Cures tråkiga låtar fortfarande är bättre än många bands bästa låtar (The Walk, Friday I'm In Love, etc) gör att det fortfarande till viss del är en helt otrolig spelning. Jason Cooper på trummorna lägger en tung och rullande grund bandet kan glida fram på och basisten Simon Gallup skuttar runt på scenen som en gothare på kosläpp medan Robert Smith är ganska stillastående.

From The Edge Of The Deep Green Sea är en sjujävla låt med ett intressant I Wanna Be Your Dog-piano som bara växer och växer ikväll och Robert sjunger verkligen skiten ur den låten. Men kvällens absoluta höjdpunkt kommer i låten Disintegration. Det är krossat glas, strobeljus och väldens mest överdistade bas medan Robert Smith piskar fram låten med mer och mer frenetisk sång medan Reeves Gabrels låter sin gitarr yla och kränga. Det är så bra och så tungt att man verkligen önskar bandet hade satsat mer på deras svartare och längre låtar, för det är här de verkligen briljerar.

Och det är precis som att bandet lyssnat för de drar igång en psykedelisk och vass Want från den schizofrena Wild Mood Swings och efter den en lång och alldeles underbar Burn som helt slarvades bort på The Crow-soundtracket. Scenen blir sedan helt grön och bandet går direkt in i Simon Gallups nationalsång A Forest, en låt som är så bra att man bara kan sitta och gapa och är värd hela biljettpriset ensam. Kvällens absolut bästa avdelning avslutas med skrammelfesten Shake Dog Shake.

Det är en lång berg- och dalbana till konsert och visst fanns det 20 låtar man hellre hade hört och är det inte kriminellt att man helt kan ignorera skivor som Pornography och Faith, men när allt är sagt och gjort så gör The Cure precis vad de vill. Och är det inte exakt det vi vill att Robert Smith och gänget ska göra, för de få gånger de försökt att följa trender har vi fått nöja oss med saker som Never Enough och gästinhopp på diverse bottennapp till skivor. Nej, The Cure knockar nog alla ikväll och genomför en helt underbar konsert som kanske inte direkt fick det kylslagna Stockholm att dansa men iallafall knäppa fingrarna för en kväll och le nonstop i tre timmar.

The Cure Setlist Ericsson Globe, Stockholm, Sweden 2016, 2016 European Tour
 

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA