Högt, hårigt, löst – och med en uppfriskande överraskning

Dinosaur Jr, Debaser Medis

Högt, hårigt, löst – och med en uppfriskande överraskning

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Det finns bara ett band som Dinosaur Jr. Det är svårt att säga det på något annat sätt, men i all sin förutsägbarhet så är de alldeles unika. När det kommer en ny skiva eller man ser dem live så vet man alltid exakt vad man får. Det är tajta trummor, vrålhöga gitarrer och en bas som ankrar allt samtidigt som den är helt utan tyglar. Det är massor av hår, högtalare och en trummis utan hår med glasögon. Det finns egentligen inget eget i musiken de spelar, utan det är sättet de spelar på som gör att det inte finns något annat band som liknar Dinosaur Jr.

Originaluppsättningen har nu varit tillsammans längre och släppt fler album än de gjorde första gången. Så det är ingen nostalgiakt som kommer till ett utsålt och knökfullt Debaser Medis. J Mascis står med skägg och långt vitt hår i en ring av gitarrförstärkare och en Lou Barlow, helt gömd bakom ett stort hårburr, slaktar loss framför en egen vägg av stärkare medan Murph sitter bakom sina trummor som en mur emellan de två truliga frontmännen.

De säger ingenting till publiken och inte ett ord byts mellan medlemmarna på scenen heller, vilket ju kanske inte är så konstigt då Lou och J inte pratar med varandra. Enligt Murph är de inte ovänner men inte direkt vänner heller. Kommunikation eller ej spelar ingen roll då bandet är lika bra som vanligt. De spelar högt och, för att vara Dinosaur Jr, ganska löst i kanterna. J missar lite pedaler, Lou headbangar så han missar toner och låtar börjar lite när de känner för det och och slutar när J inte har lust att sola längre, och mellan låtarna faller bandet oerhört lätt in i små jams som gärna hade fått utvecklats till låtar.

Det är också väldigt mycket nya låtar som utan problem sitter bekvämt bredvid klassiker som The Wagon och Freak Scene. Och i just The Wagon händer det saker, en trummis dyker upp bakom Murph och en till gitarrist smyger fram. Som ett femmannaband slamrar så Dinosaur Jr sig igenom en av sina största låtar och det är helt underbart. De två trummisarna hamrar på för glatta livet medan den andra gitarristen kan slamra på så mycket han vill då J fokuserar på solo och leads. Det är så pass bra att man blir lite besviken när de andra två drar sig tillbaka så fort låten är slut. Den andra trummisen kan till och med ses stå och montera ned sina trummor bakom Murph i nästa låt.

Ingen säger givetvis ett ord om detta från scenen. Skulle man inte veta bättre skulle man lätt kunna få för sig att bandet inte ens såg att de andra medlemmarna kom fram och spelade med lite. Personligen fick jag dock mersmak och hade gärna sett många fler låtar med den utökade upplagan av bandet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA