Det enda som saknas är publiken från Woodstock

First Aid Kit, Borgholms Slottsruin, Borgholm

Det enda som saknas är publiken från Woodstock

Recenserad av Josefi Jönsson | GAFFA

"Det är inte ofta man hör någon sjunga så klart på en konsert", säger min kompis redan innan Klara och Johanna Söderberg knappt ens hunnit avsluta sina första toner i öppningsnumret Wolf. Det är en mulen sommarkväll och duggregnet börjar falla ungefär samtidigt som Sveriges troligtvis mest musikaliska systerpar entrar scenen. 

Själv har jag börjat fundera över om det finns någonting denna duo ej bemästrar. Och när Johanna, efter att de rivit av Master Pretender med bravur, proklamerar att "Det här är en kväll där vi gör många saker för första gången. Jag spelar bas för första gången!" – då är det bara att inse att det nog inte finns något sådant farthinder i musikväg. Den musikalitet och samspelthet de båda två besitter går inte av för hackor. Och när de premiärspelar nya låten Fireworks och stämsången fortfarande inte brister på en enda not är gåshuden ett faktum. En gåshud som definitivt inte lägger sig då publiken bryter ut i allsång under den avslutande refrängen till Emmylou.

Johanna är klädd i svart sammetskostym med vida ben och smockad vit blus undertill. Medan syrran glänser i glittriga boots, skinnkjol och inledningsvis en mockajacka med fransar längs ärmarna. Som vanligt kapslar de den där känslan av att vara födda i fel årtionde som inga andra. För det är ingen tvekan om att de och deras aura är som plockade direkt ur 70-talet. Därför känns det givet att de halvvägs genom bränner av Kenny Rogers klassiker The Gambler. Allting hos dessa tjejer andas så mycket av årtiondet att man hade önskat att de fått spela inför en exalterad Woodstock-publik. Men det är inte denna typen av människor som samlats i Borgholm denna kväll. 

Redan i toalettkön utanför slottsruinen märktes det av vilken stämning kvällens konsert fört med sig. Tonårsfulla människor i övre medelåldern hetssveper öl- och ciderburkar några meter före säkerhetskontrollen. Vissa med potentialen att med högsta sannolikhet ha tömt en bag-in-box innan de nådde slottet. Och denna känsla av att First Aid Kits första besök på Öland mest är ett tillfälle för trötta föräldrar att supa sig fnissiga kom alltså att hålla i sig hela spelningen. 

Inte ens när Klara, i samband med You Are The Problem Here, berättar om ett våldtäktsfall i USA som berört och upprört henne tystnar de skrockande skratten från publiken. Och det är such a shame att detta lätt blir baksidan av stämpeln som följer med att bli minsta lilla folklig. För hade det inte varit för Svensktoppen hade publikbilden troligtvis sett desto mer annorlunda ut. På en picknickfilt mitt i publikhavet dansar en ung kille i bara strumplästen med sådan inlevelse. Han kapslar in det som borde ha varit det essentiella denna kvällen; Att njuta av musiken, av sommaren och av den magi som enbart kan signeras systrarna Söderberg. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA