Pink Milk: Purple

Pink Milk
Purple

En dånande uppvisning i alternativ rockmusik

GAFFA

LP / Black Hair
Utgivning D. 2017.01.20
Recenserad av
Alex Pettersson

Pink Milk, äkta paret Edward och Maria Forslund, dök för första gången upp – och imponerade redan då stort på undertecknad – i och med den episka Foreigner-covern I Wanna Know What Love Is. Åren som sedan dess passerats har gått åt till att minutiöst fila fram debutskivan Purple. Och oj vad det märks.

Inte nog med att duon lyckats skruva fram en nästintill sinnessjukt atmosfärisk ljudupplevelse så låter Purple knappt som någonting annat vi tidigare hört. Gitarr, sång och inte minst trummor, alla har de fullkomligt dränkts i effekten reverb vilket resulterar i en unik ljudbild som blir något av bandets eget signum.

Det låter skräpigt men dyrt och Twin Peaks-eskapismen ligger ständigt som ett rött skynke och hotar lyssnaren. Efter ett Pink Floyd-doftande gitarrintro, döpt efter evigt saknade barnskådisen River Phoenix, brakar det loss rejält och vad som sedan följer är ren uppvisning i alternativ rockmusik ända fram till avslutningen bestående av tidigare nämnda cover.

Trots den avskalade konstellation låter Pink Milk större och starkare än det mesta i dagens faktiskt ganska urvattnade shoegaze-landskap (den som letar kommer hitta). Frågan är bara om vi ska vara så enkla och placera bandet i något så förminskande som ett fack? Även om tankarna förs till både The Jesus And Mary Chain och danska Raveonettes så vill jag hävda att det Maria, med sin fantastiskt drömska röst, och Edward, gitarrvirtuosen vi redan känner igen från Riddarna, praktiserar liksom känns för eget för att likställas med annat.

Purple är den bästa skivan som släppts på många år. Det enda negativa är möjligtvis den smått retsamt korta längden. Det är inte ofta vi till åren komna längre golvas av nya albumsläpp – Purple är undantaget som bekräftar regeln.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA