Turbonegro: Rock'n Roll Machine

Turbonegro
Rock'n Roll Machine

Rockhjältarna har förlorat sig helt i synten

GAFFA

CD / Universal
Utgivning D. 2017.02.02
Recenserad av
Mathias Skeppstedt

Senaste skivan – vilken också var den första med Tony Sylvester på sång – var en mörkare, skitigare och hårdare pärla till platta. Det var helt rätt steg att ta och passade bandet perfekt. Sen tog det sex år och vi får det här. Turbonegro hade öppet mål och lyckades ändå skjuta upp bollen på läktaren eller i alla fall stolpe ut.

Det låter som att bandet har lånat Eddie Van Halens enda synt från 1984-plattan och mixat det med Foo Fighters tamaste skiva och kryddat det hela med AC/DC. Det är bakåtsträvande, tråkigt och rent ut sagt en besvikelse. Men visst, bandet kan skriva riff och melodierna är det inget fel på och låtarna svänger som alltid men den där synten ... den låter som de där hipsterssnubbarna ser ut. De som desperat försöker få fula ironiska kläder att bli heta.

Det var säkert jättekul att spela Van Halens syntriff i studion och blanda det med AC/DC-rock’n roll på ett ironiskt sätt men att sen hålla fast vid det tyder inte bara på dålig fingertoppskänsla utan också en brist på fantasi.

Jag är hemskt ledsen men Turbonegro har blivit till boven i Dumma Mig 3.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA