Ängie: Suicidal Since 1995

Ängie
Suicidal Since 1995

Borde lanseras med alla möjliga sorters varningstexter

GAFFA

CD / Universal Music
Utgivning D. 2018.04.06
Recenserad av
Simon Lundberg

Det tar inte lång tid innan ruset sätter igång. Med ledsna hiphopbeats och en renoverad Myspace-era-attityd fylls öronrummet med en galen blandning av sockersöta beats och ledsna dödsstinna samplingar.

Det är inte drog- och sexreferenserna som gör Ängie till en av Sveriges mest kontroversiella och häpnadsväckande artister. Det är visserligen en viktig, och kul, del av gimmicken som kan vara häftig på ett punkigt "fuck you"-vis.

Nej, istället är det hennes förmåga att belysa psykisk ohälsa på ett sätt ingen annan kan – eller att "göra allt jag kan för att inte dö ut" som hon själv säger det. Mitt i all gräsrök döljer sig också ett mörker. Albumet heter ju trots allt Suicidal Since 1995.

Visserligen kan det vara farligt att glorifiera självmord – men samtidigt sköter Ängie det på ett unikt vis. Genom att väva in det i sina perfekt polerade beats känns det trots allt bara jävligt viktigt och man lyssnar verkligen på de ärliga självupplevda berättelserna.

Rent musikaliskt går det att urskilja liknelser med Lana Del Rey i hennes softa vibrato, med Uffie och Brooke Candy i sina oursäktande rhymes och med Tove Lo i sin totala poetiska textdrivna pop. Kanske går det att få in lite Yung Lean i den himmelskt beroendeframkallande kakan också.

Från inledande Dope som kommer finnas i alla coola kids Spotify-listor till avslutande käftsmällen Venus In Fur bjuds vi på en unik tripp som inte bara har attityd – men en produktion som är så beroendeframkallande att den borde lanseras med varningstexter.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA