Storslagna sånger om goda och onda tider

Jonas Lundqvist, Kägelbanan, Stockholm

Storslagna sånger om goda och onda tider

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

När Göteborgs finest (nej, jag snackar varken om Håkan eller Henrik, eller ens Ebbot) spelar i huvudstaden är klubben fullsatt, och förväntan och längtan stor. Jonas Lundqvists senaste album Affärer är tyvärr inte den fantastiska fullträff som hans förra album, Vissa Nätter, men att hans personliga och självutlämnande texter har en växande och entusiastisk publik råder det ingen tvekan om.

Och efter tre utmärkta soloalbum (den engelska utflykten Jonas Game tar vi och glömmer va?) förtjänar han verkligen både respekt och uppmärksamhet. Han har lyft sig rejält och är inte bara en fyllskalle från rumlargänget Bad Cash Quartet, han har texter som går in på djupet i vanliga människors liv som få andra indiepoppare lyckas med. Och det är inte många som har en publik som skrålar med i otrohetsballader (Konstiga Restauranger) eller en sång om delad vårdnad-desperation (Helt Perfekt).

När 37-åringen har premiär för vårens miniturné så inleder han med Goda Tider, låten som öppnar Affärer. Och textens mantra blir lite av en signatur för kvällens låtar om flykt från ansvar, sorg efter kraschade relationer och besvikelser när livet tog en annan riktning än den planerade – men samtidigt hopp om en bättre framtid: ”Jag tror på goda tider, jag tror på rock’n’roll, jag tror nåt bra kan hända, dröm baby dröm.”.

Så verkar också de flesta på plats på Kägelbanan känna. Det är en härlig fredagkväll, det spelas prima indiepop från scenen, det verkar väl ändå som att det snart blir vår, och drömmar är fortfarande gratis.

Och det blir ju en riktigt trevlig kväll, med fina låtar från de två första albumen varvade med runt hälften från det senaste. Jonas Lundqvist är uppenbart uppspelt; redan i andra låten Lyft Och Försvinn knäpper han upp skjortan hela vägen ner. Han ger high-five till fansen, publiksurfar och springer halvvägs genom hela lokalen för att komma alla riktigt nära. En kille i publiken ger honom sin flaska champagne, som Jonas girigt halsar av.

Sköna gäster har också bjudits in. Först kommer Little Jinder i Helt Perfekt, och lite senare Sibille Attar i Lilla Person. Då och då improviserar Jonas fram nya texter till låtarna, bland annat om hur han kommer sitta som gammal och tjata om denna fantastiska kväll på Kägelbanan inför sina allt mer ointresserade barnbarn. 

Det är underbart avslappnat och underhållande, samtidigt som allvaret alltid ligger och lurar i bakgrunden. När konserten avslutas med Ödehus ödesmättade rader ”Du ska förlora någon du älskar, du kommer leva farligt” så blir det en sammanfattning av livet. Det måste levas hela vägen ut. Visst kommer det göra ont ibland, men det kommer ändå vara värt det. Så dröm, älskling, dröm.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA