Transcendentala kvartstoner och en tappad sko

King Gizzard & The Lizard Wizard, Linné, Way Out West

Transcendentala kvartstoner och en tappad sko

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

Sjumannabandet från Melbourne med omnejd såg ut att vara på god väg att ta upp kampen med Guided By Voices om Världens Mest Produktiva-titeln när de kaskadspydde ur sig hela fem (!) album under 2017. I år har de istället slagit av på takten och inte släppt ett endaste ett. Så mycket för den prognosen.

Aktiva är de i alla händelser. De är uppe i omkring 50 spelningar sedan i våras och besöket på Way Out West är helt klart en av årets upplagas bästa bokningar.

LÄS OCKSÅ: Den här stenen spelar Shoreline

Stu Mackenzie är en självklar frontman utan att för den skull hålla några monologer mellan låtarna. De kör en 4-2-1-uppställning, med – Mackenzie inräknad – fyra man i fronten, de dubbla trummisarna i mitten och basisten Lucas Skinner som ankare längst bak. Hur de grupperar sig på scen är långt ifrån det enda som gör australiensarna till ett väldigt unikt band. Exempelvis fick de en sån som undertecknad att läsa på lite om kvartstoner när de släppte Flying Microtonal Banana i början av förra året, något jag knappast ägnar mig åt daglig dags.

LÄS OCKSÅ: Polisen ändrar historien om rockpensionärerna

Jag står och försöker föreställa mig hur den här spelningen hade gestaltat sig utan de hypnotiska projektionerna som ser ut att orsaka backdropkollaps. Förmodligen helt okej även utan dem, men kombinationen mellan de flimrande visuella landskapen och de transcendentala försätter en i ett slags hypnos. Influenserna från 60-talets garagevåg och Tool är tydliga. Det är krautigt, psykedeliskt och punkigt, alltsammans byggt på en evigt skiftande grund av osymmetriska takter.

Australiensisk psykedelia, ändå.

LÄS OCKSÅ: Därför täcker vi inte Kendrick Lamars spelning på Way Out West

Noterbart i övrigt:

  • en man står med teaterkikare bland åskådarna
  • en kvinna gör Kapten Spock-tecknet med fingrarna (ni vet, det från Star Trek med raka fingrar där man håller ihop pekfinger/långfinger och har en lucka till ringfinger/lillfinger)
  • en sko kastas från moshpiten upp på scenen mitt under Robot Stop
  • efter spelningen kommer bandet ut och börjar själva rådda grejer, varpå Stu Mackenzie – som såg var skon landade – med ett leende återbördar den till dess ägare

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN WAY OUT WEST


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA