Det krävs tålamod för att få visa fingret

Lily Allen, Azalea, Way Out West

Det krävs tålamod för att få visa fingret

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

För fyra år sedan när Lily Allen besökte Popaganda i Stockholm gjorde hon en fantastisk spelning. Showen var flärdfull med en massa nappflaskor och gud vet vad i scendekoren. Bandet var tajt, hon hade dansare och visade ekivoka klipp på bildskärmarna.

Idag har hon en DJ, en basist, en … ja, det var faktiskt allt. Missförstå mig inte nu, det hänger långt ifrån på att ha den mest påkostade ensemblen eller mest dekorativa scenografin för att lyckas med en spelning. Men det blir liksom lite för mycket som hänger på en individ i den här sättningen och när den individen inte riktigt bär upp showen så …

MEST LÄST: Britney Spears slaktas i Danmark

Problemet är att Allen inte riktigt tycks ha samma energi när hon saknar omgivningen. Förvisso lunkar hon leende runt och visar glädje, men det känns lite halvhjärtat. Hon erkänner utan omsvep att senaste albumet sålt skitdåligt. Själv anser jag inte att No Shame lät så himla illa, dessutom har det blivit nominerat till årets Mercury Prize. Sådant säljer dessvärre inte per automatik en miljon plattor ytterligare.

Det har funnits en bitskhet i sångtexterna som gjort att jag alltid gillat henne, särskilt den bjärta kontrasten mot de sockersöta popmelodierna. På sistone saknar låtarna emellertid lite karaktär, det gör de. En tydlig hook, som exempelvis den loopade banjon i Not Fair. Eller så är det kanske så enkelt som att det lät roligare när Lily Allen sjöng om att vara ung och ha bekymmer än om att vara på väg in i den gråtråkiga medelåldern och ha andra bekymmer.

LÄS OCKSÅ: Den här stenen spelar Shoreline

För de som väntat på Fuck You blir det en lång transportsträcka innan några tusen långfingrar unisont kan resas. Just där hittar den rätta stämningen in för ett ögonblick och många går besvikna därifrån eftersom tillställningen tycks vara över. Allen kommer dock tillbaka och kör två låtar till, varav sista numret, nämnda Not Fair, återigen tar upp stämningen till fornstora nivåer.

Låt oss hoppas att sista intrycket är det som varar till nästa besök.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN WAY OUT WEST


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA