Fräscht och bra – men det finns mer att ge

Lykke Li, Flamingo, Way Out West

Fräscht och bra – men det finns mer att ge

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

Har det verkligen gått ett helt decennium sedan Youth Novels kom ut? Det känns som om det bara var ett par år sedan, och motsägelsefullt nog samtidigt som om vi levt med Lykke Li under lång tid. Äh, jag vet inte. Tiden spelar oss många spratt. Livet spelar oss många spratt.

Den svenska storstjärnan har i mångt och mycket åtnjutit ett renommé liknande Robyns; oerhört respekterad för sin integritet och – naturligtvis – för sitt skapande. Senaste åren har hon dragit sig tillbaka, blivit mamma och flyttat till Los Angeles. I tillägg till detta förlorat sin egen mor och separerat från Jeff Bhasker. Sådant präglar en rätt hårt. Det har heller inte passerat Lykke Li obemärkt förbi, som senaste albumet So Sad So Sexy antyder. Svängen mot ett mer R&B-rotat sound har ändå mottagits väl av fansen, men det är säkra kortet No Rest For The Wicked som inleder ikväll.

LÄS OCKSÅ: Britney Spears slaktas i Danmark

Vårt land är fantastiskt, det vet vi, men att det lik förbannat ska regna under Way Out West samma sommar som hela svenska folket bönat och bett om regn är väl själva fan. Eller som Lykke Li sammanfattar det från scenen: ”Nu är det festival!”. Jag ska inte skylla på henne, men hon ber uttryckligen om regn innan hon ska till att sjunga Hard Rain och ta mig sjutton om det inte kommer några stänk. Den stora skuren som tömmer himlen på vatten kommer dock två låtar senare. Då pratar vi ett sådant där regn som vi bara ser på film. Tills ikväll, vill säga.

LÄS OCKSÅ: Den här stenen spelar Shoreline

Egentligen förstör inte regnet så värst mycket. Tillställningen hade ändå inte lyft innan det började falla, om vi ska vara ärliga. Flera gånger uppmanar sångerskan publiken till att ge mer bifall, som att hon själv tycker att det är trögt. Skuldfrågan kan vi lämna därhän, men låt säga att det är ett delat ansvar mellan estradör och åskådare. På det hela taget känns det fräscht. De gamla (!) favoriterna Little Bit och I Follow Rivers – ”min enda hit” – höjer nivån några snäpp, men vi tror att det finns en del ytterligare att komma med.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA