En återkomst med spelglädje

Markus Krunegård, Azalea, Way Out West

En återkomst med spelglädje

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

De flesta av mina favoriter bland svenska sångare har ett eget kännetecken i sin röst, likt fingeravtryck inte lämnar utrymme för tvivel. Eller, ”svenska” sångare… Samma förhållningssätt gäller väl egentligen alla sångare och sångerskor, oaktat kategorier, kön eller nationaliteter. Markus Krunegård har verkligen ett eget uttryck, lika unikt som Håkan Hellström eller Hurulas.

LÄS OCKSÅ: Little Jinder har påbörjat sin pånyttfödelse

Ni har redan hört om den långa frånvaron orsakad av utmattningssyndrom, så vi går inte in på det. Låt oss istället glädjas över att tiden i skuggan är över. Spelsuget verkar ha återkommit ordentligt, för här hålls inget tillbaka. Anthem efter anthem att identifiera sig med rullas fram och som väntat gör Miriam Bryant ett inhopp på senaste singeln, duetten O A O A E Vi Förlorade. Mellansnacket fungerar som genomtänkt filosoferande för att leda vidare till presentationen av nästa låt.

LÄS OCKSÅ: Den här stenen spelar Shoreline

Nog för att varenda refräng är som gjord för att sjunga med i, men allsången infinner sig som mest i Askan Är Den Bästa Jorden. När man ser en artist vara så lycklig som Markus Krunegård är idag över att stå på scen inför storpublik är det svårt att föreställa sig hur densamme inte hade lust alls under en lång period.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA