Vilken avslutning!

Arcade Fire, Flamingo, Way Out West

Vilken avslutning!

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

Vilken finish det blev! Tredje och sista festivaldagen har kantats av plötsliga, ovälkomna hällregnskurar som möjligen distraherat intrycken en smula. Som allra sista akt 2018 kan inte ens en inledande dusch från ovan sabotera för Arcade Fire, även om scenpersonalen tvingas täcka över och flytta in alla keyboards för att slippa vattenskador.

Det kanadensiska storbandet låter den sentida syntdiscon som infann sig på Reflektor ta mer utrymme än den arenaindie som gjorde dem till favoriter världen över. Visuellt är det oklanderligt. Budgeten för scenshowen verkar ha gett det mesta på önskelistan. De videos och kameravinklar som visas på skärmarna ovanför och vid sidan av scenen är bland de snyggare jag sett.

LÄS OCKSÅ: Hajpad duo släpper ny EP

Arcade Fire är dock mer än avancerad teknik, de är underhållare också. Will Butler plockar tidigt fram den portabla trumman och tar sig fram på den upphöjda delen av scenen där regnet lagt ett blött täcke. Han steppar runt med fötterna så att det stänker åt alla håll. I ett ögonblick av lyteskomik låtsas han få James Brown-sjukan och faller ihop, varpå han ”tvingas” ta hjälp av Richard Reed Parry för att komma upp igen.

Win Butler tillägnar David Bowie The Suburbs innan vi får en energisk Ready To Start. En inte oansenlig del av setet upptas av de svängiga syntdiscoövningarna och uppradade efter varandra skulle det ha kunnat bli tjatigt med nummer som flyter ihop. Men det blir tydligt hur starka identiteter varje låt har, för det fortsätter vara dynamiskt.

LÄS OCKSÅ: Världens mest ambitösa pausmusik 

De sprittande, rytmiska keyboardslingorna i verserna i Afterlife är live precis lika oemotståndliga som de i Paul Simons Learn How To Fall. Inget är mer effektivt än en avslutning med en gammal favorit som lockar till ordlös allsång, i det här fallet Wake Up. Vi får ingen No Cars Go, ingen Suburban War, ingen Neon Bible. Men att vi vid stängning inte har saknat dem talar sitt tydliga språk. Det här är inte ett band som byggt upp en karriär kring enstaka hits.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA