Nonono: Undertones

Nonono
Undertones

Ett snyggt album räcker inte

GAFFA

CD / Warner
Utgivning D. 2018.09.28
Recenserad av
Simon Lundberg

Visst står de där och trampar återigen. Det har gått mer än fyra år sedan debuten We Are Only What We Feel damp ner i våra knän. Och visst är det återigen så snyggt. På den gränsen att den bästa liknelsen är avundsjuka. Den känslan man kände inför de coola kidsen när man gick på högstadiet. 

Kanske har producentduon Astma & Rocwell och Stina Wäppling haft ännu roligare den här gången. I låtar som Masterpiece speglas en vimsig pianomelodi som matchas mot hiphop-besläktande DJ-scratch-ljud. Och Friends är en utsökt popsymfoni som använder alla de rätta ingredienserna. Attityd, en beroendeframkallande refräng och en produktion som är kul, leksam och stundtals bara helt rätt. 

Även Ego är kul med sina smått knasiga gitarrsamplingar. Det kan dock skada att vara för perfekta. I slutändan känns det oftast som en produkt med målet att hyllas i utländska indiebloggar. Albumet känns inte som en enhet, utan som spridda skurar av samma sak. 

Sen finns mer seriösa delar i det här något mörkare albumet. Razorblade är nästan överdrivet dramatisk med sina stråkar och reverb på bakgrundsljud i deluxe. Det är fint och ska väl ta fram en tomhet i lyssnaren. Den stora räddningen är Hymn som på riktigt plockar fram en känsla av vemod. 

Den stora frågan här är – har inte Nonono fått memot om att effekten av att sampla sina egna röster på hela albumet inte är kärna nog att kalla det för en "röd tråd"? Ett snyggt album räcker inte.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA