Svenska Palpitation följer äntligen upp sin debut-EP.

Det är inte ofta jag säger det här, men Palpitation gör stor popmusik. Den då hemliga duon släppte våren 2008 en fantastisk EP, men sedan dess har verksamheten varit mer lågmäld. När Göteborgslabeln Luxury nu släpper debutalbumet är medlemmarnas identiteter kända och popsnickeriet än mer utvecklat. Vad Maria Vejde och Ebba Carlén gör är att sammanfatta existentiella problem, bädda in dem i melankoliska treminutersmelodier som andas Cocteau Twins och annan drömsk pop.

Kontrasten mellan de ofta tillbakalutade, mjuka arrangemangen och den aggressivt spruckna rösten är vad som gör Palpitation till något extraordinärt. Som lyssnare invaggas jag i en tvetydig känsla: samtidigt som jag vill slå upp fönstret på vid gavel och släppa in våren finns det något som säger att det bästa är att dra ner persiennerna och lägga mig under täcket igen.

Texterna balanserar hela tiden på gränsen mellan det personliga och det privata men klarar av att hålla sig på rätt sida. I I Lost and Died är det enkelt att få en tår i ögat. Det är inte ofta jag säger det här, men Palpitation gör stor popmusik.