Anna von Hausswolff har gett ut sina samlade dagböcker, i formen av ett piano i moll tillsammans med en djupt gåshudsframkallande röst.

När jag nyligen läste ut Barbro Alvings dagböcker 1927-35 finns det egentligen bara ett citat som fastnat: Ty intet vill man hellre än förstå sitt eget liv. Innebörden är essentiell och inleder boken.

I pianobombastiskt metaforiska Track of Time, skälver Anna von Hausswolff på orden. Precis som man gör på orden i dagböcker, där alla de innersta känslorna, breven man aldrig skrev och orden man aldrig sa samlas. Erfarenheten säger att de orden ska ut, på något sätt, i någon form. Anna von Hausswolff satte sig bakom sitt piano i sin lägenhet i Göteborg och skrev ner och spelade in sina innersta hemligheter. Kanske på grund av att försöka förstå, bearbeta. "I'm laughing about my honest" sjunger hon i titelspåret släppt på etiketten Kning Disk, som alltid vill berätta en historia med sina kompositioner. Tillsammans med Annas högst personliga och gåshudsframkallade röst i Nick Cave-moll är Singing from the grave en debutskiva som kommer inspirera många att ta bladet från munnen, en Frida Hyvönen, och är en debutskiva som många bara kan drömma om att göra.