Thåström, Siestafestivalen

Thåström: Siestafestivalen

Recenserad av Tomas Lundström | GAFFA

Rent musikaliskt gillar jag Thåström när han låter gitarren larma som allra bäst. Men samtidigt går det inte att sticka under stol med att hans sentida mer självbiografiska material också träffar alldeles rätt.

På Siesta-festivalen fick man det bästa av de två världarna.

Har man sett Thåström på scen de senaste åren är det ingen större skräll; med Ossler vid sin sida blir det friktion av bästa sort. Så också ikväll.

Thåström är sedvanligt introvert, men också så expressiv som han är i sina bästa stunder. Materialet som bjuds är heller ingen större överraskning, samlingsplattan som kom i vintras är ett bra riktmärke. Att han dessutom bjuder på spår som "Rock n roll e död" och "Du ska va president" i en nattsvart skrud är det bara att tacka för.

Och att som Thåström kombinera svärta och publikfrieri på samma gång är det få som kommer undan med. Möjligen kan de som ville ha det mest lättlyssnade ha blivit en aning besvikna, men till den skaran hör inte jag.

Det är en ynnest att få ta del av Sveriges största artist, den kalla Hässleholmsnatten till trots.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA