Green Day: Ullevi, Göteborg

Green Day, Ullevi, Göteborg

Green Day: Ullevi, Göteborg

Recenserad av Daniel Swedin | GAFFA

Jag är född 1983 och var således 11 år gammal när Green Day slog igenom med albumet "Dookie" och – framförallt – singeln "Basket case".

Det känns som att det är ganska vital information under läsningen av den här recensionen. Väldigt få 27-åringar uppskattar samma typ av musik som de uppskattade som 11-åringar. 

Om de åtminstone hade utvecklats. Om de hade blivit ett metalband. Om de hade plockat in lite synthar och lyssnat på The Cure. Om de hade gjort någonting som fick dem att låta annorlunda mot 1994.

Men nej. En genomlyssning av bandets samtliga singlar skvallrar om att inget hänt på 16 år. Visst, "Jesus of Suburbia" är nästan sju minuter längre än "She" men annars… Det är samma typ av glada trallpunk som jag en gång älskade och kom att förakta.

Så att inför Green days konsert på Ullevi sitta och veta att man snart ska få soundtracket till mellanstadietiden körd i ansiktet är minst sagt stressande.

Sen börjar bandet spela. En öronbedövande fyrverkerikrevad och Green Day vevar igång "21 first century breakdown", som börjar som skatepunk och slutar som Queen.

Och det är någonstans där Green Day står 2010, som den felande länken mellan 80-talets pompösa arenaakter och kalifornisk hardcore. Allsångsövningarna påminner inte så lite om just Queens konsert på Live Aid.

Green Day struntar i konventionerna, allt är uppenbart på lek och låtsas. Ena stunden lirar bandet sin riffiga "Brain stew! och leker tuffa rockstjärnor, andra klär de sig i löjliga hattar och spelar The Isley brothers "Shout" i dårpippiversion.

Frontfiguren Billie Joe Armstrong är som en blandning av Freddie Mercury, Henrik Berggren och Kalle Anka. Hans kontakt med publiken är närmast unik, han är som ett tokroligt klipp på Youtube som hela tiden bjuder in sina tittare. De får komma upp på publiken och dansa, sjunga eller skjuta med vattenkanon.

Alla kanske inte gillar de halsbrytande kasten mellan feta riff och regelrätta pajasövningar, men i min bok är det djupt underhållande. Ska man göra en arena-show ska man antingen ha exceptionellt låtmaterial. Eller så ska man låtas att man har det och fylla luckorna med fyrverkerier och annat.

Green Day låtsas. Och de gör det löjligt bra. Jag kan inte minnas att det var så här roligt på mellanstadiet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA