Kent: En Plats I Solen

Kent
En Plats I Solen

Kent: En Plats I Solen

GAFFA

CD / Sony
Utgivning D. 2010.06.30
Recenserad av
Daniel Magnusson

Kent valde med En Plats I Solen att vrida och vända på sin kreativa process. Eller rättare sagt vrida upp den några varv. Tanken var att slippa väntetider och strategimöten, allt det där som inte har med musik att göra. Det skulle vara kul att spela in musik igen och det skulle gå snabbt.

Slutresultatet blev en poppigare variant av föregångaren Röd. Men mindre pålägg har skapat mer förvirring. Röds tråd försvann någonstans på vägen.

Till den här gången har bandet lämnat sina favoritWarp-akter åt dess öde. Det står snart klart att En Plats I Solen är och ska vara en snabb, smärtfri och poporienterad version av Röd. Men de elektroniska inslagen som duggade tätt genom hela Röd och Tillbaka Till Samtiden är långt ifrån övergivna. Det ickeorganiska och metalliska finns där. Kanske i bakgrunden, men lik förbannat vill ljuden förstärka och förfina – göra ljudbilden fetare, om man så vill. Problemet är att det hela känns mixat i all hafs. Och istället för att skapa ytterligare dimensioner stängs musiken in och slutar andas.

Och kanske är det alla de tidigare åren med Kent som har gjort mig mätt på titlar som Skisser För Sommaren, Passagerare och Varje Gång Du möter Min Blick och allergisk mot textrader som behandlar förra vinterns snödjup och Jockes suktande efter en ny drog som tar honom långt ifrån den förmodade radhustristessen. "Vem bryr sig om ditt 90-tal", sjunger Jocke i Ismael. Och vem vill egentligen lyssna på upprepningar blandade med nutidens elektroniska trender?

Men det är svårt att tacka nej till disconedtyngda Skisser För Sommaren. Samtidigt är det är lätt att må lite illa av Gamla Ullevi med dess smålöjliga puttrighet och nästan Kentparodiska textrader. Jag blir nog tyvärr inte klok av det här.

En Plats I Solen känns som en sista minuten-resa. En spontan idé. Tanken om att det får gå lite som det går och slutresultatet blir varken fullt tillfredställande eller mardrömslikt. Lite som en Svenssontripp utan trygghet.



Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA