Recension / Live / Fredag 2010-07-16 12:03

Anna von Hausswolff
Andromeda, Arvikafestivalen,
torsdag 15 juli 2010

Recenserad av Johannes Ådén Bygdell
Foto: Lisa Kronander

GAFFA		5 stjärnor
Läsarna		Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Anna von Hausswolff är såväl en gudom som en djävul.

+ Se hela fotogalleriet

Som en varning är Anna von Hausswolff med band kroppsmålade i svart, en varning att tuffare tider är att vänta. von Hausswolffs underbara, gudomliga röst skär igenom både luft och hud, som ännu ett tecken på att något mörkare existerar, något som är svartare än solen som slutligen har tittat fram. Det är på samma gång spöklikt och fantastiskt.

Från ljusaste falsett till mörkaste baston visar Anna att det är hon som är sin rösts härskare, inte tvärtom. von Hausswolff sjunger om att idka samlag med djävulen, och visst måste det vara demoner som har intagit hennes kropp. Satan Takes a Holiday som spelar en basebollplan bort framstår vid en jämförelse som de mesigaste killarna Arvika någonsin har skådat.

Tillsammans med det mycket kompetenta gitarr- och trumkompet skapas en ny jazz- och bluestradition, ämnat för en uttråkad iPhone-generation. Synkoper fortplantar sig i hjärtat och genererar tillsammans med utsträckta pianofingrar och en manipulerad gitarr en nästan hallucinogen effekt, trots att solen inte går ner än på många timmar. "The book" är några minuter av den sköraste popmusik innan en stolt explosion bringar publiken ur fattning. Plågsamma men samtidigt lustfyllda primalskrik ekar fortfarande långt efter det att bandet har tackat för sig. Anna von Hausswolff är en artist som vi sent ska glömma.