Recension / Live / Fredag 2010-08-13 10:20

Caribou
Park Lane, Way Out West,
torsdag 12 augusti 2010

Recenserad av Daniel Magnusson
Foto: Johannes Giotas

GAFFA		5 stjärnor
Läsarna		5,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Caribou bjöd på framtidens musik genom ett psykedeliskt filter.

+ Se hela fotogalleriet

Om man nu mot förmodan kan komma med något nytt i musikväg år 2010 är Caribou, aka Daniel Victor Snaiths, något på spåret. Med en lat mans hand skriver jag "eklektiskt" med versaler i mitt anteckningsblock. När jag i efterhand får tillfälle att utveckla mig slutar det med att jag istället försöker beskriva färger istället för toner. Att skriva om musik är som att dansa om arkitektur sa en vis man en gång i tiden. Den tesen håller än idag i detta upplysta musikaliska landskap.

Snaith och hans Caribou, tidigare under namnet Manitoba, innehåller live två gitarrister, en spastisk trummis och Snaith själv, som sköter syntar, trummor och diverse andra mindre tillhyggen. När trummisen får feeling, vilket sker i ungefär varannan låt förs tankarna till jazzbatteristen Steve Reid och dennes samarbete med Kieran Hebden. När Snaith låter sin röst ljuda över alla toner får man för sig att man har Arthur Russel rakt framför sig. Och det är lätt att drömma sig iväg tack vare det psykedeliska bildspelet i bakgrunden – lätt att gå vilse bland Russels neonljusstänkta drömmar istället för att se vad som sker rakt framför en. Att Snaith lyckas explodera gång på gång. Till en början i ultrarapid, men ju längre spelningen går desto mer intensivare smäller och viner det runt herren.

Den helt instrumentala "Bowls" är kvällens stora höjdpunkt. Den går inte att värja sig emot. Likaså är "Sun" ett skådespel värt låtens dubbla speltid på cirka sex minuter.

Man kan klaga på ljudet emellanåt men man kan inte ifrågasätta Snaiths låtlista som blandar tidigare, mer organiskt psykedeliskt stänkta Manitoba-stycken, med det mesta från "Swim". En kalejdoskopmönstrad kväll går mot sitt slut på vackraste sätt.