Wild Nothing, Debaser Slussen

Wild Nothing: Debaser Slussen

Recenserad av Kajsa Dragstedt | GAFFA

Jack Tatum ser minst sagt bräcklig ut där han står på Debasers scen, täckt av blått strålkastarljus. Med sig den här kvällen har han tre lika ljusskygga varelser som kompband. Wild Nothings sköra shoegaze indiepop ackompanjerar bandets scenframtoning väl. Tatum, med uppdragna axlar och artiga "thank you" mellan varje låt bidrar till en känsla av att de här killarna egentligen helst skulle vilja sitta hemma på sina föräldrars veranda i Virginia med musik strömmandes ur högtalarna i pojkrummet.

Men nu är de här, och genomför en intim spelning inför ett glest befolkat Debaser. Även om spelningen känns lite oinspirerad och trött så rycker kvällens akt upp sig emellanåt och stämningen blir intensiv. Under "Chinatown" och "The witching hour" händer det saker både på scenen och i publiken.

Förvandlingen från drömskt enmansprojekt i en studio till liveband är intressant att bevittna. Även om det här bandet inte ännu verkar helt avslappnade i sina roller så är det ett band värt att se. För mellan artighetsfraser (efter varje låt) och stämning av gitarren (innan varannan låt) levererar Tatum och hans vänner med lågmäld elegans några av de finaste popsångerna vi hört under 2010.



Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA