LCD Soundsystem: Way Out West

LCD Soundsystem: Way Out West

GAFFA

LCD Soundsystem är ett band som det är oerhört svårt att sätt fingret på eller hålla fast tillräckligt länge för att sätta ett betyg på. Jag spelade sönder "Sound of Silver" när den kom, medan senaste skivan, "This Is Happening" lämnade mig ganska oberörd. James Murphys försök att poppa till låtmaterialet kändes mer deppigt desperata än nyskapande och friska. Men det är i studion det.

Live är en helt annan sak. På scen är LCD Soundsystem en frustande cirkus som studsar helt hämningslöst mellan stilbåsen. James Murphy och hans mannar står nämligen inte still över huvud taget utan kränger fram och tillbaka mellan alla upptänkliga genretält. Det är tunga subbasar, struttiga retrosynthplinganden och bedövande trist radiorock – allt ibland ihoppackat i samma låt. Bitvis svänger det ju alldeles utmärkt och publikgensvaret är magnifikt.

Men så var det ju det här med gitarrerna. De distanslöst arenarockmalande gitarrerna som, till och från, förvandlar LCD:s vanligtvis så smarta elektrohistorier till afterbeach-doftande svennerock. James Murphys hejaklacksledargapande och svettiga ironitextrader göms, lite för ofta, undan i ett barslagsmål av irriterande daterade gitarrkaskader. Det som på skiva är spännande och dynamiskt lämnar de välbekanta och dansgolvsfyllande Daft Punk-territorierna och klär ut sig till en rockkonsert av standardmodell.

Självklart är även det oftast ett fullgott alternativ, särskilt när det växlas tempo och kostym ett flertal gånger under kvällens konsert. Och självklart får det publiken att hoppa upp och ner i en dryg timme. Men jag kan ändå inte bli av med känslan att Murphys LCD borde kunna spänna bågen högre, utmana mer och sänka volymen på de mest slentrianmänssiga Lenny Kravitz-gitarrerna.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA