Recension / Live / Söndag 2010-08-15 10:56

Lykke Li
Azalea, Way Out West,
lördag 14 augusti 2010

Recenserad av Daniel Magnusson
Foto: Oscar Anderberg

GAFFA		2 stjärnor
Läsarna		Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

"Fuck this shit!" – när Lykke Li tappade allt, inklusive rösten.

+ Se hela fotogalleriet

Lykke Li är inte på bästa humör. Man märker att hon vill mycket, att hon har väntat på den här spelningen, men inget rullar på. Hon försöker få fart på publiken. "Kom igen!", skriker hon med ett stort krav i rösten och sedan tappar hon den. Det måste hon poängtera en fyra gånger för att alla ska vara informerade. "Fuck this shit!" säger hon sedan och försöker göra det bästa av situationen, men då känns det redan försent. Den stämning som skulle byggas upp via den stilrent utsmyckade scenen, innehållandes svarta skynken hängandes från taket, nitar och mörka silhuetter, har försvunnit i irritation. Och när höjdpunkterna från spelningen hittas i mellansekvenser – låtar från andra artister, till exempel från The Knife – eller i en Big Pink-cover är det något som inte står riktigt rätt till.

Men något gott ska även komma ur den här konserten, ur det nya materialet. Det inledande pampiga och The Doors-flummiga spåret skyltar om vad som komma skall. Och en Lykke Li med mer av allt ger så mycket mer än en Lykke Li som har bestämt sig för att låta känslorna styra lite för mycket.