Recension / Live / Söndag 2010-08-15 22:13

Human League
Forever Young, Hamntorget Helsingborg,
söndag 15 augusti 2010

Recenserad av Mathilda Dahlgren
Foto: Anders Wiinstedt Bjerre

GAFFA		4 stjärnor
Läsarna		Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Taktfasta och stabila Human League väckte discostämningen i ösregnet.

En lång, blöt och frusen väntan fick den som ville se Human League genomlida. Men när bandet äntligen dök upp, strax före midnatt, ägde de scenen totalt. Oavsett om man tycker om synth eller ej, går det inte att förneka att de höll hög klass. Den riktiga discokänsla jag efterlyst hela kvällen väcktes genast till liv och dunkade på i takt med hjärta och puls. Musiken höll sig väldresserad, mitt emellan dansant synthpop och hårdare industri-takter. Stabilt, programmerat och korrekt hela vägen, nästan tysk disciplin utan utsvävningar. Man talar ibland om den mänskliga faktorn, här fick vi istället den omänskliga faktorn personifierad, på gott och ont. De två kvinnliga sångerskorna, iklädda svarta fodral, skapade dock dynamik i relation till den manliga sångarens mörkt robotlika stämma och framtoning. Sångaren som inledde i svart långrock och slutade i vit skjorta, stel och känsloreducerad som en skyltdocka, vilken någon annan klätt av.Vi fick höra bland annat Human, Mirror Man och All I ever wanted och till slut kom äntligen superhiten Don't you want me, vilken lät precis som vi vill att den ska låta. Bortsett från en näst intill mekanisk enformighet, slog Human League i alla fall kvällens största konkurrenter Alphaville med hästlängder.