Skränig musik som slagit större i utlandet än på hemmaplan.

The Sunshine har skapat låtar som har spelats på något för svenska band så främmande och okänt och oväntat som kinesisk radio. Låtarna har också figurerat i mastodonserier som "Grey's Anatomy" och "CSI Miami" samt Jim Carrey-filmen "Yes Man" som hittills håvat in sisådär $220 miljoner, men ändå känns det som att inte en själ i detta avlånga land har någon aning om vilka The Sunshine är trots att Stockholms-bandet i september släpper sitt tredje album på fyra år.

You And You And You har spelats in i fyra olika studios, tre i Stockholm och en i Malmö och är, kort sagt, ett rent pop-album inspelat av ett rockigt band som inte har något emot att låta sina gitarrer skräna lite och sina keyboards stöna till under pianoplinkandet och det precis lagom skramliga trummandet. Det 60-talssound som präglat bandets tidigare album hörs fortfarande tydligt men med större, bredare utsvävningar åt mer traditionella rock-spår som i How Does It Feel och Generation, men också det mer keyboarddrivna, där Carl Jensfelt lägger sina toner som ett eget bubblande lager som agerar skyddsnät strax under den ziggzaggande basen och gitarren i Summer Cats och Down On The Wall. 

I sina bästa stunder flyger också Pelle Tamhelts sång högt över instrumenten och svävar iväg, flyktigt men likväl bestämt. Hans röst låter, lustigt nog, nästan Liam Gallagher-aktigt fri och rebellisk när musiken lyfter som högst, och när bandet spelar som mest inspirerat och snabbast låter det som att Motion City Soundtrack fått ett svenskt brödraband eller som hur The (International) Noise Conspiracy borde gjort med sitt senaste album. You And You And You är ett vasst pop-album men minst lika vasst som rock-album, dock med alldeles för snarlikt rakt igenom för att vara något extraordinärt men med råge det bästa albumet från hittills, ett album som lovar mycket gott i framtiden från The Sunshine.